Att lära sig

Idag fick jag lära mig. Många saker. Som man gör om man med öppet sinne möter nya människor. Jag lärde mig till exempel att Australiens aboriginer (av latinets; ab origine – av ursprung) inte förrän i modern tid, 1967 (!) fick statusen människa i Australien. Innan hade de inte räknats in bland invånarantalet, de räknades till floran och faunan!!

Jag fick lära mig – återigen – att människor verkligen inte är de vi tror. Kanske var det inte en lärdom så mycket som det var ett konstaterande och en bekräftelse på en tanke jag länge umgåtts med. Och jag upphör aldrig att förvånas över oss människor.

Så funderade jag – vad vill jag att andra människor skall lära sig av mig? Vad skall de bära med sig av efter ett möte med mig? Mina söner, vad skall jag ha lärt dem? Jag vet inte jag. Men ett sms från B – vår äldsta – idag, talar för att jag har en fantastiskt klok 14-åring:

S och jag var båda iväg en stor del av dagen på en aktivitet där vi delade ut julklappar. B och hans lillebror var ensamma hemma, båda med feber och förkylning. S, min man, skickar ett sms om att vi snart är på väg hem. Och så får han följande sms tillbaka från B: ”Ta den tid det tar pappa. Vi vet att det ni gör gör gott för andra”.

Bara så där. Fjorton år. Och det känns som om jag inte behöver lära min son någonting. Som om han fattat det mest väsentliga. Redan.

Så jag vill dela med mig av en ännu en dikt från Stig Dagerman. Lite apropå diskussioner kring de människor som befinner sig allra längst ner i vår ”välfärd”. Han skrev detta 1954. Och det verkar som om tiden stått stilla: 

”Varning för hunden!   (”Nog är det ynkligt att folk som har     understöd skall få ha hund” Sagt av en fattigvårdsordf. i Värmland)

Lagen har sina blottor.

Hund får de fattiga ha.

De kunde väl skaffa sig råttor,

som är skattefria och bra.

Nu sitter folk i små stugor

med dyrabara hundkreatur.

De kunde väl leka med flugor,

som också är sällskapsdjur.

Kommunen bara betalar.

Det måste bli slut på, ity

att annars köper de valar,

fruktar herr Åleby.

Något måste beslutas:

Hundarna skjuts! Inte sant?

Nästa åtgärd: De fattiga skjutas,

så spar kommunen en slant.”