Att lova att aldrig glömma!!! ALDRIG!!

För ett år sedan publicerade jag följande två inlägg. Och jag gör det igen. Idag med otrolig sorg i hjärtat. Det är smärtsamt för mig att komma ihåg - och då finns det de som millionfalt mer fortfarande blöder inombords än vad jag gör. Som var där. Som slogs och förlorade. Som slogs och vann - men ändå inte. 

För alla dem kommer min kamp att fortsätta - och för alla oss. För framtidens barn. För ett "Ingenting" vinner aldrig. Inte i min värld. Och inte så länge jag lever. Kom an bara!!

Att känna fullkomlig vanmakt

Galning. Satans förbannade kräk. Djävla dåre... Mina ord tar tvärt slut. Hur många människor kan man välja att döda? För du valde! Vet du det? DU VALDE!!! Du valde detta och det i ett land som serverat dig med möjligheter att välja annat. Du har inte sett dina barn svälta eller dö utan rätt behandling. Du har inte förlorat syskon, föräldrar eller släktingar i massmord utförda av soldater som skulle skydda din nation. Satans, djävla kräk! Du hade kunnat välja annorlunda! Himlen gråter över oss denna helg. Det är mörkt och kallt – precis som det är i våra hjärtan. Tänker inte ens säga att jag i mina tankar är med alla de som förlorat någon i Norge denna helg. Är övertygad om att vi alla är det. Nåja, nästan alla. Tänker bara spy min primitiva galla över det du gjort! Satans kräk.

Alla gånger något sådant har hänt har jag känt samma skummande vrede. Man är ingen hjälte om man fegt dödar en massa människor. Skulle du slåss öga mot öga, med någon som har samma villkor som du, kanske du kan räkna dig till hjälte – men inte nu! Aldrig! Hade du inte haft något annat val, då allt liksom tagits ifrån dig, om du inte fått någon utbildning eller om du inte längre hade haft något att förlora, hade jag kanske, KANSKE kunnat förstå dina omständigheter. Aldrig förlåtit – men förstått. Det du gjorde var vidrigt. Samma demokrati som givit dig rätten att odla din person, din hobby, attackerade du. Du högg den hand som föder dig. Tro inget annat. Du vill att demokrati skall vara något för några få som du väljer ut. Det är inte här du borde ha gjort ditt val. Du skulle ha valt att låta bli att ta alla dessa människor liv. Punkt.

Att fundera

Jag var ett hot. Mina värderingar föranledde en Ingen att mörda utstuderat. Tydligen är det ett hot att anse att alla är lika mycket värda. Och demokratiska rättigheter kan man spotta på. Ack du arme, ynkliga Ingen. Jag tänker ta ifrån dig ditt namn. För att visa hur lite jag respekterar dig. Du kan få ett nummer.. Men. Nej. Inget nummer. Det har andra 'Ingenar', före dig, använt sig av. Funderar vidare. Känner att jag inte vill besudla min tankevärld med en massa 'Ingenar'. Vill tänka på hur många Någonar vi är. Känns bättre. För i min dagliga kamp, mein kampf, behöver jag känna glädje. Och styrka. Nu och för alltid.