Summa sidvisningar

2013-02-22

Att formulera sig


Har tänkt och funderat. I vindlande spår har mina tankars vattenfall flutit fram. Så fantastiskt att åter äga förmågan att vandra iväg i tankarna samtidigt som händerna håller på med praktikaliteter. Som att stryka, måla hallen eller bädda rent. Det var ett tag sedan. Nästan ett år sedan. Som jag kunde just det.

Vet ni, snart börjar jag arbeta heltid igen. Och jag har ännu inte drabbats av en ökad hjärtklappning eller andetag i stackato på grund av det. Jag minns telefonnummer, personnummer och klarar av att ringa samtal till olika institutioner utan att ladda orkesmässigt en hel dag. När jag går in i ett rum vet jag vad jag gör i det. Jag känner mig inte tom inuti. Det är en gåva att känna igen sig själv.

Jag har börjat kunna formulera mig. Samla mina tankar. Sortera dem. Det är bra det. Ty inte står världen utanför still bara för att jag frusit fast i en viss pose. Den fortsätter snurra och människor fortsätter sina huvudlösa lopp mot okända mål. Förvissade om att de känner till vad som väntar vid målgången. Ack så bedragna de kommer att känna sig. Och jag vill åter vara med och påverka den världen. Fast denna gång på mina villkor. I alla fall lite grann.

Jag har börjat formulera mina drömmar igen. Mitt liv. Det jag liksom önskar. För mig. För första gången i mitt liv: för mig. Naturligtvis finns min önskan om världsfred kvar. Om ett gott och rikt liv för mina älskade söner. Om mat för de hungriga. Och solidaritet. Men numer finns också en liten gryende önskan som handlar om bara mig. Fantastiskt att något sådant kan födas ur en utmattningskollaps. Ur en total ”meltdown” – nersmältning.

Det är en gåva. Att kunna formulera sig. Och att kunna göra det samtidigt som vardagen fungerar. Så heltid – here I come!

Sov gott!

10 kommentarer:

  1. Så härligt det måste kännas! Du verkar vara full av liv och tillförsikt, det värmer mig, gör mig glad att det går så bra.

    Men du, formulera dig med det skrivna ordet - det har du kunnat hela tiden.

    Kram

    SvaraRadera
  2. HEJA MONIKA!! Bra jobbat tjejen. Sakta men säkert så kommer allt ordna sig. Gott att höra att du är på väg tillbaka.....=))


    KRAAAAAM till dig och din fina familj


    Lotta

    SvaraRadera
  3. Du är ju en mästarinna på att formulera dig, både nu och då du var "fastfrusen". Måste vara en härlig känsla att känna att det går att vända, att det går att komma frammåt.
    Lova bara att försöka tassa lite försiktigt till en början så du får fortsätta känna dig stark och frisk.
    Önskar dig all lycka och du är fantastisk!
    Kram Pia

    SvaraRadera
  4. Just det att formulera mig har jag sällan haft svårt för när jag behöver, alltså när jag sitter hos en läkare eller på samtal. Det har legat mig i lasten ända tills jag flyttade till psyk. Där ser dom det som en otrolig gåva att jag klarar av att berätta om mitt mående. Men det är som sagt när jag skärper till mig. Under privata samtal kan det bli redigt galet.
    Jag längtar tills jag kommit så långt som du har gjort.
    Det måste kännas gudomligt befriande att leva, ha mål, kunna formulera sig, vara i vardagen.
    Grattis, du har jobbat bra!
    Kram

    SvaraRadera
  5. Åh vad härligt att du är på rätt väg =)
    kram

    SvaraRadera
  6. Ja formulera dig kan du alltid förvisso men jag förstår hur du menar. Härligt att du mår så mkt bättre, men tråkig som jag är så tyckerjag att du ska dra lite i handbromsen.....det är lätt att gå på lite för mkt av ren glädje! Kramar!

    SvaraRadera
  7. Så roligt att läsa ... Ta hand om dig ordentligt och ha det finfint!/Mormor

    SvaraRadera
  8. Åhh, den härliga känslan när man känner att allt börjar fungera igen! Fantastiskt, så glad jag blir!

    SvaraRadera
  9. Ja visst är det. Att inte kunna sätta ord på t ex hur man känner sig gör att allt stannar inuti. Jag har sett det på nära håll.

    SvaraRadera
  10. Vad härligt det låter, så skönt att känna att man kommit i kapp igen och vardagen fungerar. Lycka till med resten av ditt liv:-)

    SvaraRadera