Summa sidvisningar

2013-02-01

Att sakna


Du fattas mig. Dina ögon. När du tittar på mig. Ditt leende. Den jag blir när jag är med dig. Det fattas mig. Saknas.

Du fattas mig. Tiden då jag orkade. Då jag väntade på den första kyssen. Då den enda telefonen i huset ringde och jag rusade fram till den. Ivrig. Pirrig. Kär. Saknas.

Du fattas mig. Den otroligt pirriga förberedelsen. Välja ut kläder. Att irriterat försöka få till frisyren som jag vill. Stå i kalla köer. I nervös förväntan. Förväntan över vad kvällen skulle bjuda. Natten. Saknas mig.

Undrar vad som kommit i stället? I stället för denna saknad. Livet, förmodligen.

Sov gott!

12 kommentarer:

  1. Livet. Den sanna och villkorslösa kärleken. Balansen i pirrandet. Kram fina du!

    SvaraRadera
  2. Vackert skrivet om det som lätt känns igen och berör.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Bästa M, skrev igår ett inlägg ifr min mobil men det funkade inte
    så här kommer det istället. Precis så är det, förväntan..hopp..ibland förtvivlan och saknad.
    I år hoppas jag hitta det där som i tonåren fick mitt hjärta att hoppa till glädjen som infinner sig för en speciell person. Den där stora förälskelsen och kärleken till någon...Många fina fredagskramar med önskan om en skön helg på Bästkusten. Tack för Ditt fina inlägg! Mia/ Pinkladycookbook

    SvaraRadera
  4. Människor ändras. Man får se det som den spännande biten. Förändring.

    SvaraRadera
  5. Jag tycker det är skönt att inte gå runt med den där oron i kroppen utan att istället bara känna mig trygg och tillfreds... När jag blev ihop med min man blev det så nästan direkt, jag kände mig hemma hos honom, och det där pirret var av glädje. Jag insåg att i tidigare kärlekar hade det där pirret till stor del bestått av oro och osäkerhet. Ville han verkligen ha mig, menade han det han sa? Så var det aldrig med min man, och det är därför han är min man...

    SvaraRadera
  6. Ack ja, så många vi är som kan känna igen oss.
    Kram fina du

    SvaraRadera
  7. Håller med Asta, alldeles för många....kram

    SvaraRadera
  8. Oh my. Ingen kan som du spika orden
    Du lyckas alltid uttrycka det där jag går och bär på, men där mina ord inte riktigt räcker ända fram

    Kram

    SvaraRadera
  9. Klockrent Sahra! Precis så känner jag också!/Mormor

    SvaraRadera
  10. Åh ja. Jag saknar också den saknaden. Visst borde livet och saknaden kunna samexistera?

    Så fint skrivet.

    Kram

    PS. Vet du att det inte går att kommentera på Blogspot från Ipad? Vilket betyder att jag läser oftare än kommenterar.

    SvaraRadera