Summa sidvisningar

2014-12-15

Att tillskrivas

I löftenas kölvatten måste jag inse en sak. Att jag icke är en människa som sätter upp delmål för mig själv att nå. Jag är inte en löftesmänniska. Jag är mera en summerarmänniska. En som tolkar och summerar det som varit, som skrutiniserar och undersöker olika infallsvinklar. Varför blev det som det blev? Vad kan undvikas, vad bör upprepas?
Vad säger det om mig? Egentligen? Att jag inte uppnår saker och ting? Att jag aldrig rör mig framåt? Nej. Det är inte så jag ser på det hela. Jag strävar kontinuerligt framåt – mot ett högre mål. Därför sätter jag inga delmål. För vill jag något tillräckligt mycket så arbetar jag mot det målet. Jag är strängt ärlig mot mig själv och skulle aldrig drömma om att bedra mig själv.
Därför tränar jag ensam. Tränar hårt, utan att fuska. Springer de där kilometrarna, gör all de där upprepningarna med just de vikterna. Även om jag är mol allena utan publik. Jag gör klart städningen/tvätten/disken, rättar proven, gör planeringarna etc. som jag förutsatte mig göra. Trots att ingen vet att jag eventuellt skulle bryta mot ett icke uttalat löfte till mig själv. För det är efteråt jag summerar. Vad jag gjort. Tänkt. Sagt. Och åstadkommit. 

Förmodligen kan jag tillskrivas en massa tråkiga epitet. När jag tänker efter. Och summerar. 

4 kommentarer:

  1. Hallå snygging.
    Jag bara lovar och lovar både mig själv och andra. Men det är sällan jag håller något. Fast det är klart jag lovade att inte röka mera för fem år sedan och det har jag inte gjort.
    Nu vill jag önska dig en underbart fin jul (Lite tidigt kanske) Men jag hinner nog inte blogga särskilt mycket den närmaste tiden då vi ska flytta in till stan med allt vad det innebär. Haha
    (Äntligen får jag bo där jag vill)
    Stor stor kram vännen / Jane

    SvaraRadera
  2. Åhh, jag känner igen mig! Jag har inga drömmar, inga mål, men jag har en riktning och en önskan, och jag tittar bakåt för att se hur långt jag nått, eftersom jag inte riktigt vet hur långt det är kvar. Vägen känns oändlig i bland, och då är det skönt att ändå inse hur mycket jag ändå redan gjort och uppnått!

    SvaraRadera
  3. Att göra det man föresatt sig gör ju också att man blir nöjd med sig själv. Och det behöver inte basuneras ut för hela världen tex i form av x antal avklarade löpkilometer på sociala medier. Vi behöver inte omvärldens bifall - andra behöver det. Vi är olika.

    SvaraRadera
  4. Jag har med erfarenhetens hjälp insett att inte planera alltför mycket, det blir ändå nästa aldrig som man önskat. Men å andra sidan, bättre sikta mot månen och i alla fall träffa trädtopparna... Viktigast dock att inte ta ut nåt i förskott !

    SvaraRadera