Njaa,
kanske överdriver jag lite. För riktigt så var det nog inte. Men ändå. Minnet
lever kvar och trots att det snart är fredagsnatt, är det just det jag sitter
och ler inåtvänt åt.
I
torsdags, när jag vid kvart över fem på eftermiddagen körde hemåt, var det
fortfarande ljust!! Och jag kom på mig själv med att tokle åt hela världen. Det
spelade ingen roll att jag jobbat extra länge denna vecka, det spelade ingen
roll att jag knappt skulle hinna hem och vända för att med en gång åka iväg på
veckans tredje kvällsmöte, det spelade ingen roll alls.
För
det var ljust! Och dagen hade bjudit på solsken. Gnister i den lilla snön vi
fått och hög och kall luft. Som inte gick igenom märg och ben. Vad mer kan en
42-årig, tvåbarnsmor, lärare och politiker begära? Egentligen? För fred på
jorden lär vara svårare att uppnå. Liksom tolerans. Så jag nöjer mig så bra med
en solig februaridag. Som inte mörknade förrän vid halv sex.
Sol och ljus gör så himla mycket för sinnet.
SvaraRaderaHär är det plusgrader nu och sol.
Har precis kommit hem från en liten promenad så jag har lapat solljus idag!
Ha en fin helg med dina nära och kära!
Kram
Soliga februaridagar är för mig de allra finaste dagarna på hela året, så jag förstår dig!
SvaraRaderaMan måste kunna njuta av det som finns runt omkring oss, trots allt elände som finns.
SvaraRadera