Eller
kanske sent 70-tal OCH tidigt 80-tal? Så många små saker som var då och som
förmodligen aldrig kommer att bli nu. Född 1972 var jag väldigt liten på
70-talet. Men jag minns de hårda, runda, inte klotformade, klubbor som jag
ibland fick lov att köpa i kvatersbutiken. De var formade som frukten de skulle
smaka som: gula för citron, brandgula (som vi då sa) för apelsin och röda för
jordgubbarna. En åt gången fick jag köpa.
Jag
kommer ihåg de äckliga ”sockiplasten” som man skulle ha på gymnastiken. Och så
skulle vi ha duschmössor när vi duschade; plasthuvor som man drog över huvudet
och som hade ett stort kvadratiskt ”fönster”. Jag hade ju naturligtvis helt fel
sockiplast och duschmössa: blått på fötterna och gult på huvudet. Det skulle
vara vitt på fötterna och rött på huvudet.
Senare
kommer jag ihåg Jane Helen schampot! Och balsamen! Och alla tunna klirrande
silverarmband man hade på armarna. De gräsliga plastclipsen – ju större desto
bättre – som lämnade ömmande örsnibbar efter sig. ”Kräkjeansen” som var de
stentvättade jeansen som alla skulle ha, sådär härligt flammiga. Som om någon
kastat upp över dem. Och så min älskade dunkappa med kornblått foder och enorma
axelvaddar! Den ni!
Ja
jösses, vad man styrde ut sig… Ibland förundras man över rätt banala saker.
 |
| 1986 - Jag står längst upp till vänster. 14 år. Jösses. |
Det där med duschmössor hade jag både glömt och förmodligen förträngt likaså sockiplasten. Jisses så vidrigt det var.
SvaraRaderaHa en toppendag fina du!
Kram
Jag minns klubborna och sockiplasten. Jag hade oxå fel färg, jag hade blåa och det var killarns färg. Men i vår byskola brydde sig ingen, tack och lov! Duschmössa slapp vi i alla fall!
SvaraRaderaMen vad hade ni för duschmössor?! Jag ser någon sorts rymddräkt framför mig. Blir lätt komiskt med tanke på att ni var nakna nedanför den.
SvaraRadera