Summa sidvisningar

2012-10-18

Att recensera "En Dag"


En bloggbokklubb, den bästaste sorten, på förslag av bästaste Asta. Där är jag med. Och idag är det dags för den första recensionen av den bok vi läst: ”En Dag”, av David Nicholls. Så, mina läsande vänner, här är min uppfattning av boken.

”En Dag” är en bok som gått mig helt förbi. Uppenbarligen missade jag helt förra sommarens mest hypade och uppburna bok, trots att jag tycker mycket om de författare som Nicholls så frikostigt jämförs med; Nick Hornby och Helen Fielding. Kanske var det för att jag precis upptäckt Murakami då och Barbery? Tja, jag vet inte. Men så var det dags, genom Astas försorg, att faktiskt bekanta sig med Nicholls som författare.

I boken möter vi två personer: Emma Morley och Dexter Mayhew. Och vi möter dem en dag om året, samma dag, i nästan tjugo år. Och jag måste säga att jag älskar konceptet! Nicholls har snott ”mitt” koncept – det koncept som jag drömt om att skriva min stora roman i. Det koncept som jag aldrig utvecklade, för att jag trodde, räknade med, att det redan var gjort till förbannelse och att jag då inte skulle komma med något nytt. Nu förstår jag att det tydligen fortfarande räknas som något unikt. Tji fick jag.

Nåja. Nicholls tilltal i boken jämförs som sagt med Hornbys och Fieldings och jag kan hålla med till en del. Tonen är den samma, lite lagom nonchalant, fylld med en massa tidstypiska varumärken och anekdoter. Replikerna är rappa. Ibland. Miljöerna beskrivs enbart i de viktigare scenerna och läsaren har ett relativt stort utrymme att själv fylla ut bilden. Men. Jag tycker inte Nicholls når samma flyt som de författare han jämförs med.

Historien då? Vad handlar boken om? Om Emma och Dexter. Om två människor som kan te sig olika och var för sig rätt originella, men som gemensamt tecknar en schablonbild av den västländska människan av idag. Jag berörs inte jättemycket av någon av dem. I vissa enskilda tanketrådar träffar Nicholls mitt i prick – men inte tillräckligt för att jag skall gripas.

Både Emma och Dexter känns dock trovärdiga. I boken. Engagerande och intressanta? Nej. Men trovärdiga. Sorgliga. Var och en på sitt vis. Irriterande. Var och en på sitt vis. Mänskliga. Var och en på sitt vis. Nicholls gör dock ett klassiskt misstag. Slutet anas redan i bokens första kapitel. Och följer gängse regler. Trots att jag hela tiden hoppas något annat, då det hade höjt boken till en mycket högre nivå.

Filmen skall jag inte ens se. Trots att jag vet att den är ute där och att också den fått finfin kritik. Att Anne Hathaway spelar Emma Morley är en av anledningarna. Och då tycker jag att Hathaway är en helt ok skådespelerska. Det jag sätter mig emot är att man inte kunnat hitta en normalbyggd kvinna att spela Emma. För det är så hon beskrivs i boken. Någon med runda former – som är otroligt vackra – men som hon själv avskyr, då hon är fångad av den allmänna utseendefixeringen. Och det är en bärande del av boken: det att Emma aldrig uppfattar sig själv som vacker. Och att då låta henne vara spelad av en mager aktris, gör att det känns som ett svek mot Emma Morley. Ett svek som jag INTE tänker medverka i.

Så. Boken var ”sådär”. Lämnar inga djupare spår. Förutom ett uttryck. Som skrivits så många gånger, sagts på så många olika sätt: ”…jag älskar dig så mycket. Så himla mycket, och det kommer jag förmodligen alltid göra…… Men jag gillar dig inte längre. Jag är ledsen”

Och nu, Sammelsurium, är det din tur att välja bok!


PS. Tack för frågorna och funderingarna i det förra inlägget. Jag återkommer!

Ha en bra dag!


13 kommentarer:

  1. Jag somnade till filmen, tänker inte läsa boken...Kram

    SvaraRadera
  2. :-) Fast allra först var Anita Shrewe, hon med "Pilotens hustru". Hon skrev en bok enligt samma koncept för ett bra tag sedan som heter "När sist de sågs". Det är inte först som gäller, bara bäst.

    SvaraRadera
  3. Jag läser aldrig eller ser filmer med någon tanke på hur den kommer att sluta. Jag är liksom "blind" för att se sådant. Detta gör att jag liksom tar in och drabbas av filmer och böcker vartefter jag läser eller ser. Jag vet inte om det beror på att jag är så mitt inne i handlingen...
    Mm jag vet att det är jag som skall välja bok nu...

    SvaraRadera
  4. Jag meddelar senast imorgon troligen ikväll. Visst kan du få titlarna! Kram

    SvaraRadera
  5. Ingen bok jag ska läsa förstår jag - gillar inte när slutet "redan från början" är förutsägbart, tycker det tar bort stor del av helheten och läsupplevelsen, typ ... jaha, det blev inte mer/annat ...
    Trevlig kväll till dig!/Mormor

    SvaraRadera
  6. Intressant. Och jag håller helt med dig i att det var urdumt att välja en mager skådespelerska när det är så uppbyggt runt karaktären i bokens egen uppfattning om sin kropp. BAH! Så typiskt. Synd.

    Håller med Åsa annars. =)

    SvaraRadera
  7. Vi tycker ganska lika, fast du uttrycker det mycket vackrare än vad jag klarar av. Och NÄR du skriver din bok kommer jag att sluka den och älska den! Här är min recension: http://blogg.amelia.se/reddevil/2012/10/18/en-dag/

    SvaraRadera
  8. Den boken såg jag hela tiden vid kassan på ICA och tänkte att
    Jag köper den nästa gång...och så hann jag se filmen innan, som jag gillade..den var inte lika bra som Ps. I Love You..men jo jag gillade den, mysig och romantisk..Ha en fin höstkväll på Bästkusten finaste Du. Kram Mia

    SvaraRadera
  9. Du är så duktig... För några år sedan läste jag allt som stod i min väg, idag ingenting... jag hoppas lusten eller tiden kommer tillbaka.
    Kramisar
    Viveka

    SvaraRadera
  10. Filmen var sådär. Börjar starkt men faller lite platt. Även om Anne är bra skådis. Kram!

    SvaraRadera
  11. Tack för den utförliga beskrivningen av boken. Jag har hört om den hajpen men jag tänkte att åh, ännu en ytlig bok för det är det jag tänkte om den.

    Du är så himla bra på att uttrycka dej. Du har inte funderat på att skriva nu när du är sjukskriven. Bara helt förutsättningslöst. När du känner för det. För att skriva av dej allt du har inom dej. Och blir det en bok så blir det så eller så får du kanske bara fler tankar av det.

    Hoppas du får en fin dag!
    Kram

    SvaraRadera
  12. Det känns som att du och jag haft lite samma funderingar kring boken, känner väl igen mig i dina tankar. Där emot hade jag inte tänkt på det här med att fel kropp gestaltas i filmen... men när du säger det håller jag verkligen med! En stor del av Emma försvinner så klart i filmen. Men är det inte väldigt typsiskt Hollywood?! Om det NÅGON GÅNG är en "normal" kvinna som spelar huvudrollen, så går alltid handlingen ut på att hon ska förändras till perfektion..! Synd.
    I de flesta fall blir ju aldrig filmen lika bra som boken. Har du läst "Ps. I love you". En roman om sorg. I boken kan man verkligen känna den hjärtskärande sorgen som beskrivs, i filmnen försvinner den liksom in i någon slags överdriven "livet går vidare"-attityd. Tycker jag iaf.
    Kul att läsa din recension! :)
    /Emelie.

    SvaraRadera
  13. En väldigt intressant recension. Bra sagt om film och kvinnoideal. kram

    SvaraRadera