Att skratta högt

Sitter på min motionscykel. Motståndet är sänkt något för jag skall ju ta det lugnt. Hörlurarna är på, så att jag inte skall störa resten av familjen. Jag kombinerar nämligen min cykling med att titta på SVT Play – på Doobidoo!! Jo då, det är mitt fredagsnöje det!!

Ikväll, liksom många andra fredagar, gjorde programmet mig glad. Sådär in i märgen glad och rörd. För i nästan en hel timme kunde jag släppa tankarna på Turkiets motangrepp på Syrien, jag kunde släppa ångesten över SD:s framgångar och helt ärligt bara vara glad. Utan att oroa mig för mina pojkars framtida värld och verklighet.

Kvällens program bjöd på en mängd underbara arkivklipp; Monica Z, Hasse&Tage, Pugh R, Cornelius W och Jussi B. Jag kunde le åt att programmet förankrade mina tidigare antaganden om att ungdomar är alltid ungdomar. I olika klipp visades mycket unga artister som i dag nått den övre medelåldern. De sjöng ”provocerande” om att röka brass, skita i vuxenvärlden och var sådär pseudofilosofiska som bara unga kan vara. Precis som dagens unga artister i köttklänningar, de som röker spliffar och talar om att ”up yours” till vuxna. Inget nytt under solen.

Deltagarna var glada, bjöd på sig och Lasse Kronér passar verkligen som lekledare. De gjorde mig väldigt glad där jag satt på min cykel och uppenbarligen skrattade jag högt för dörren öppnades och L kikade in. Jag hann skymta hans leende när han förstod att hans mamma var glad. En finfin fredagskväll med andra ord. Trots att jag inte kunde se Fångarna på fortet med mina pojkar.

Ett klipp som visades i kvällens program.

Sov gott!