Summa sidvisningar

2013-02-24

Att utmana skuggorna


Låt mig låna dina ord, orden som landade djupt inom mig. Orden som jag kommer att spara, vårda ömt. Nu och för alltid. Mitt i natten – mitt i mitt livs natt nådde de mig. Och verkade som balsam för min själ. 

Du skrev något om denna tid på året, något om kvällar som blir kvällar så mycket tidigare. Du ville sprida ett ljus. In i ett liv där skuggorna i livet gjort att glädjen försvunnit. Där molnen skymmer solen. Och du – du klädde mina känslor i ord. I en tid när jag själv kämpar för att uttrycka det som bör uttryckas. Tack skall du ha! Du anar inte vad dina ord betydde. Vilken kraft som bodde bakom dem. Vilken lindring för min vilsna själ de gav. Återigen: tack!

Du förstår. Jag kämpar nu. Med att en gång för alla rensa ut de sämre karbonkopiorna av mig själv. De där som kommer fram i livets dalar. När man sitter i ensamhet. När man snabbt drar med handen över ögonen och kopplar på ett leende för att gå ut och möta världen med gråten brännande bakom ögonlocken.

Jag vet att livet är så här. Upp och ner. Och ner och upp. Alltid. För att man skall uppskatta de bra dagarna behövs de sämre. Det jag gjort orätt under större delen av mitt liv, var att ignorera alla dessa dalar och envist armbåga mig uppför lodräta stup. Det var ett aktivt val jag gjorde en gång – för många år sedan. Vad jag då inte förstod var att en kropp är en kropp. En hjärna en hjärna. Dessa båda orkar inte alltid med de val vi gör.

Man måste vila ibland. Gråta sig vansinnestom. Hulka. Be folk fara åt helvete. Skrika NEEJ! Och inte bara för alla andras skull – utan också för sin egen skull. Och inte bara i extrema fall – såsom vid grovt våld – utan även vid vardagliga situationer. Detta hade jag missat. Slutat lyssna på. Och nu betalar jag priset för det.

Det är bra. Att det händer nu. Att skuggorna är som längts nu. För då finns möjligheten att lära om. Göra annorlunda. Välja andra vägar. Och bli en bra version – även för sig själv.

Men du, tack för dina ord. Och det gör mig mäkta lycklig. Och stolt. Över att jag har fått lära känna en så fantastisk person som du. Och fått lov att följa dig under fyra år. Jag ser fram emot alla stordåd du kommer att uträtta. Och lyckönskar alla dem som kommer att bli berörda av dig!

Ha det bäst J-B!

5 kommentarer:

  1. Ofta lär man sig mer av dem man ska lära ut till än vad man anar. En ljuvlig process, även om den också kan vara arbetsam.

    SvaraRadera
  2. I dag hade vi en personalare hos oss på mötet som pratade om vikten av att vara sin egen kropsskötare, det vill säga ta hand om och vårda sin kropp så att man mådde bra och var i balans. Och när man gick in i väggen beskrev hon det som att man varit en porsche, med blank lack, sex växlar, breda däck och snabb acceleration och på andra sidan vägen är man en folka som bara har sommardäck på isiga vintervägar, men man tror fortfarande att man kan köra lika snabbt som tidigare... Tur att jag är rätt förtjust i att vara en folka... Men en bättre kroppsskötare borde jag definitivt behöva bli!

    SvaraRadera
  3. Jo visst måste skuggorna få ta lite plats ibland, så länge man lär sig mer och inte gör precis samma misstag två gånger. Kram på dig!

    SvaraRadera
  4. Vad fint och sant skrivet. Vad modigt att försöka välja om i sitt liv, att vara den man är tänkt och våga säga nej.
    Du är så klok, M

    Stor kram!

    SvaraRadera
  5. Vad bra och fint skrivet.
    Kramar i massor / Jane

    SvaraRadera