Att samla ögonblick

Det är inte för de stora sakerna i livet vi lever. Inte de flesta av oss. Det är för de mindre, vardagliga sakerna. De som får vår varjedag att glimma till – att lysa lite extra.

Doften av nybryggt kaffe på morgonen. Den allra första slurken ur en varm kopp, med kaffet ångande upp mot ansiktet. Det är ett sådant ögonblick.

Känslan av finkornig sand mot bara fötter den där första sommardagen. Vetskapen om att det är just den första sådana dagen. Det är ett sådant ögonblick.

Att någon hämtar morgontidningen åt en, en helt oväntad kram av en tonårig son, ett oväntat sms från lillkillen – det är sådana ögonblick. Ett hett bad efter en lång dag i snön, en väntande ros på en bänk, eller en gammal sång på radion. Också sådana ögonblick.

Det är dessa små ögonblick av lycka som är våra liv. Det är därför vi är. Därför jag är. Ergo sum. Och kanske – kanske någongång en ännu större lycka når oss.

Men för mig räcker de små glimtarna. Och tänkt dig noga för innan du får för dig att skilja mig från dem.