I kväll vet jag inte vem jag möter. Bland alla levande ljus och
flämtande lyktor på kyrkogården. En massa värmande små hälsningar glimmar
mellan de mörka träden. En evig plats för vila. En vacker plats med frid.
I kväll vet jag inte vem jag möter. Bland alla skuggor som rör sig
i periferin. Någon möter min blick medan andra tittar oseende på mig. Men – det
gör inget i kväll. För kanske jag bland alla dem också kan få möta ditt leende.
Dina fina ögon.
Vila i frid du vackra människa!
Vila i frid du vackra människa!
Jag fick inte min tur till kyrkogården i år, så jag kunde inte möta min mamma eller mina morföräldrar. Fast de är i mitt hjärta året om, så det behövs egentligen inte. Jag tände ett av Svenska Kyrkans ljus via nätet på en annan gravplats istället, jag vet att de förstår mig!
SvaraRaderaMycket vacker text ! Visst är det vilsamt och stämningsfullt på kyrkogårdar.
SvaraRaderaJag hittade din fina blogg när mörkret började sänka sig. Nu står mörkret som en vägg utanför fönstret. Ganska skönt ändå...
Jag känner igen mig i mycket av vad du skriver, och har skrivit ner liknande funderingar i min egen blogg. Jag skall läsa vidare och återkommer gärna...