De allra första minuterna av november 2014 ligger jag på divanen
och känner att jag nog borde gå och lägga mig, då ögonen vilar tyngre och
tyngre. Men min hosta driver mig upp. En torr, slemhosta som lämnar en äcklig
klump av slem precis bakom svalget. En hosta som känns helt meningslös och som
bara lämnar mig med ett tungt bröst och en raspig hals.
Jag tvingar mig upp ur halvdvalan och sänker ljudet på tv:n. Jag
hör att B fortfarande är vaken - förmodligen sitter han framför sitt PS3 och
spelar. För honom är natten ung ännu. Han är snart femton och har höstlov. Jag
är dryga fyrtiotvå och vill helst av allt få sova på min lediga fredag. Men
hostan driver mig upp.
Så nu sitter jag här. Vid köksbordet med min lånelaptop och väntar
in resten av november. I morgon är det min pappas födelsedag. Vi skall dit med
present. Sedan skall vi till kyrkogården och tända ljus i minneslunden.
November är mörk. Ofta regnig och blåsig. Kall. Inte alls min favoritmånad.
Inte på något sätt.
Men.
Nu i november kommer jag att få ännu ett syskonbarn. Jag kommer
att sitta och skriva julkort och i slutet på månaden kommer mina vackra
adventsljusstakar upp. Det är trevligt. Nu i november skall vi också på en tjej-aw på Hotell Strandbaden. Och veckan efter skall vi titta på ”En skam för
Sverige” i grannstaden. Och så skall vi…
Så jo. Kanske blir inte november så hemskt tråkigt alls. Kanske
går det till och med ganska så fort? Och just nu är det väldigt långt till
november 2015! DET är ju en tröst! För då slipper ni nonsensinlägg på ett tag –
det är ju långt tills nästa november.
November är verkligen inte min favoritmånad heller.
SvaraRaderaLängtar till Mars...
Ha en fin helg med dina nära och kära!
Kram