Att bara vara

Ibland kan jag bara vara. Ibland. Väldigt sällan. Idag har jag bara varit. För det räckte så gott att vara i nuet. I just nu och exakt här. För min finaste B fyller år. 15 år.

Vi firar honom hela helgen. För det är viktigt med födelsedagar. För de är dagar av lycka. Idag var mostrar och morbror här. Med fruar, fästmän och kusiner. Mormor och morfar. Alla kunde komma och vara med. Vi åt. Och pratade. Skrattade. Och åt lite till.

I morgon skall vi sjunga för B. Och ge frukost på sängen. Och ge presenter och så får han välja lunch. För det är så vi gör på födelsedagar. Och min vackre, äldsta son fyller 15 år. Det är helt makalöst otroligt. För han är en sådan fin människa. Och jag så otroligt stolt över honom.

Med honom kan jag bara vara. Nu. Och nu. Och nu. Och alltid.

Älskade, älskade