Att önska

Jag önskar. Att orden jag uttalat för mig själv hördes av dig. Att de nådde fram. Att de inte trasslade in sig i sig själva den korta vägen mellan mina läppar och ditt öra.

Jag önskar. Att jag verkligen trodde på det som du säger. Att inte dina ögon sa en helt annan sak. Och att inte luften mellan oss vibrerade av outsagda, missuppfattade saker.

Jag önskar. Att du inte misstrodde mina utsagor. Att du inte lade något osynligt filter på dem som fick dem att kännas obekanta för mig. Mina egna ord. Obekanta.

Jag önskar. Att du inte var en av dem som fick mig att tvivla på mitt eget förstånd. För var det inte så att du skulle förankra mig? Att jag skulle kunna spegla mig i dig? Mina ord, mina minnen, i dina ord, dina minnen?

Jag önskar. Att jag inte tydligen missförstått allt. Det mesta? Något?