Jo. Det är tyvärr så. Att jag behöver mitt ljus. Det har
blivit helt klart för mig denna vinter. Kyla, det vertikala regnet och de många
stormarna reder jag ganska enkelt. Jag motar bort dem med drömmar om värme, med
varm choklad och många kramar. Men det är värre med mörkret.
En bra stund efter fyra idag, när jag var på väg hem från
arbetet, upptäckte jag att storm- och regnhimmeln faktiskt var ljus. Och i en
välsignad reva kikade ett band med ljusare blått fram. Och då förstod jag. Då
insåg jag varför jag faktiskt hade känt mig piggare idag. Varför jag funderade
mindre på när jag skulle få kunna gå och lägga mig, och mera på vad jag kunde
göra för omvärlden.
Ljuset. Det fantastiska ljuset. Så enkelt kan det vara. Så
liten kan skillnaden vara mellan konstantganskatrött och faktisktinteallstrött.
Ljus. En halvtimme längre. Och en reva i de tunga molnen. Sagolikt.
Ja, det är skönt med ljusare dagar även om det är långt kvar till vår...
SvaraRaderaKram..
Det är lika magiskt varje år!
SvaraRaderaJag längtar till ännu mer ljus!
SvaraRaderaKram