Att avsluta en utmaning

Så är det då snart natt. Med en Ipren i blodet känns det någorlunda uthärdligt, om man ignorerar raspet i halsen, de dunkande öronen och smärtan när något rör huden. Det känns som ett perfekt upplägg för ett dystert inlägg. Jag skall avsluta den ena av de två utmaningar jag givit mig in i. ”De fem frågornas utmaning”. Kvällens två sista fem blir:

Dag 4: Berätta om fem tillfällen i livet då du varit riktigt illa ute men klarat dig oskadd.

Dag 5: Avslöja fem fördomar eller klargör fem åsikter du annars inte är så öppen med.

Jo. Fem gånger. Otaliga är de gånger jag funderat fram och tillbaka på denna frågeställning. Ältat och ändrat i syntaxen. Men. Det går inte. Ni kan inte få de fem gångerna jag varit värst ute. Det går inte utan att hänga ut någon till vargarna. Det går inte utan att jag måste locka fram 9år, 10år, 12år och alla de andra små. Ni som följt mig vet att det inte alltid varit lätt. Om vi skall uttrycka oss enkelt. Så därför får ni de fem NÄST värsta tillfällena jag varit i livsfara.

1. 13 år gammal hade ett gäng tjejer i nian bestämt sig för att de inte tyckte om min kompis och mig. De hade fått sina pojkvänner på gymnasiet att hata oss lika intensivt. Varför, vet jag inte. Därför. Vid lucia skulle vi på en konsert på en fritidsgård. Hade vi tänkt. Det blev inte så. På mopeder och motorcyklar jagade ett gäng killar oss genom skogen. Och vi sprang. Och trillade. Och sprang. Och jag hade längst hem. Jag var rädd. Då.

2. Min kollega och jag höll lektion med vår 6:a, när dörren rycktes upp. In stormar en hög pappa, som drar ut sin son ur klassrummet. Jag ber min kollega stanna kvar med eleverna och låsa dörren efter mig. Jag rusar ut i uppehållsrummet utanför. Pappan har trängt in sonen i ett hörn. Jag pressar mig emellan och samtidigt som jag med ena handen håller pappan från mig, knuffar jag undan pojken och får honom att springa ut. Pappan hotar mig, skriker och lever. Talar om för mig att han vet var jag bor. Spottar på mig. Men jag ser honom stint i ögonen. Ryggar inte. Och får till slut ut honom. Ingen ger sig på ett barn när jag är där!!

3. Jag har precis fått mitt körkort hösten innan, när jag sitter bakom ratten på en stor Cherokee jeep i USA ett år senare. Det är rött ljus och jag står längst fram och väntar på att svänga till vänster. Jag skall upp för en bergsväg och det är halt på vägen. Då ser jag långtradaren. Den har fått rött ljus på vägen uppe till vänster dit jag skall svänga, men i nedlutet och halkan kan den inte få stopp på sin last. Jag inser, då jag fått grönt att jag måste fullfölja min sväng, men jag ser långtradaren komma dundrande mot mig. Den klipper mig precis vid förarsätet. När allt klarnar, visar det sig att jag inte fått en skråma. Jag sätter mig i bilen och kör vidare.

4. Jag är gravid i åttonde månaden och kör min lille B, då 4 år, till förskolan. Jag har stannat för mötande trafik, då jag skall göra en vänstersväng. Det är halt och slasket från gårdagen har frusit. Då ser jag i backspegeln att bilen bakom oss inte kommer att kunna stanna. Jag ser att den sladdar fram och tillbaka. Dessvärre kan jag inte komma undan en smäll, då det är fullt med mötande trafik. Jag tar spjärn och säger till B krypa ihop med huvudet mot knäna och händerna över huvudet. Så smäller det. Fronten på den andra bilen ryker och det droppar vätska. Tjejen i bilen är förtvivlad. Senare samma dag stöter vi ihop på MVC. Hon är tre månader gravid. Vi klarar oss alla.

5. Det är snart sommarlov och mina fina nior har Skattjakt. För att samla poäng till klassen ber de mig rida en sväng på en häst de fraktat dit. Jag går ut. Hästen är där med sin ägare och två skötare. Jag tar på mig en hjälm – som inte går att knäppa då den är för liten – och svingar mig upp i sadeln. Då blir hästen otålig. Han börjar fnysa och frusta och bocka. Jag kastas av över huvudet på honom och landar så vackert på gruset. Det gör ont. Men jag tänker att det bara är att sitta upp igen. Skötarna håller in hästen och jag gör ett nytt försök. Då startar en trimmad moppe. Den stackars hästen blir galen. Den stegrar sig så häftigt att de båda skötarna som håller honom kastas åt sidan. Jag faller i en vid båge med ett häftigt dunk rätt ner i asfalten, flat på rygg. Hästen skenar från platsen. Jag ligger blick stilla och hinner tänka: ”Jaha, detta var det. Var det så här jag skulle sluta?” innan jag känner att jag domnar bort. Jag försöker tvinga mig att hålla mig vaken genom att känna efter om jag kan röra på fötterna. Men andningen är tung. Jag spräckte bröstbenet vid fallet och ett par revben. Och på höger arm har jag ett svart ärr som blev efter att huden skrapades av mot asfalten. Men. Jag dog inte. Och hästen kunde fångas in till sist.

Så var det då de sista fem frågeställningarna. De om fördomar:

1. Jag kan tänka illa om folk som öppet påstår att de inte läser. Alls. Som liksom skryter med sin okunskap. Då får jag verkligen använda all min inre kraft för att tänka om. Och inte behandla dem spydigt.

2. Jag kan tycka synd om människor som tränar väldigt mycket. Helt frankt funderar jag på vad det är de försöker bevisa för alla? Vad det är de försöker springa ifrån? Sedan försöker jag lugna ner mig. Och låta bli att tolka in saker och ting som förmodligen är mina egna hjärnspöken.

3. Jag tycker inte att fysisk trohet är nödvändigt. Vad jag menar är att vi alla är människor. Har drifter. Och jag skulle kunna förlåta en tillfällig förbindelse. Men. Då andra inte tänker så, rättar jag mig efter dem. Naturligtvis. Kanske beror det på att min egen sexuella drift är nästan lika med noll? Vet inte. Men jag upprörs inte av otrohetsberättelser till den grad andra verkar göra.

4. Jag skäms över att jag har det så bra. Har till och med dåligt samvete över det. Att jag är född i ett land där jag som kvinna inte är förtryckt. Att jag har tillgång till utbildning och till mina egna tankar och åsikter. Det skäms jag över. När jag ser hur världen ser ut. Och hur vissa människor i mitt land verkar.

5. Jag blir äcklad av folks fötter.Så till den milda grad att jag blir äcklad av folk. Ibland. Har hänt. 

Sedan har jag ju åsikter som ni redan känner till. Som att jag är antirasist, antinazist, antifascist. Som att jag är humanist och feminist. Och sosse. Och då kan man ju enkelt räkna ut vad jag anser om de som är rasister, nazister och fascister.