Att ta ställning

Man är en hycklare. Eventuellt. Har jag förstått. För saker och ting skall inte bara vara enkla. Rättfram och endimensionella. Uppenbarligen. För då utgör de någon slags fara i all sin enkelhet. Som om man vill omöjliggöra alla vackra tankar genom att inte låta dem vara bara det de är.

10i1rörelsen har fått en egen sida på Facebook. Man kan googla den och hitta den. Jag är envåldsadministratören. Den ensamma härskaren över det som publiceras och det som inte publiceras. Av den enkla anledningen att det var jag som startade rörelsen som svar på hot, hat och exkluderande av mänskligheten. Men detta har ni läst nog om i denna blogg. Jag vill akta mig från att skriva er på näsan.

10i1 har också hamnat i sitt första dilemma som rörelse. Eller skaparen – jag – har hamnat i ett första dilemma. En man, X, kontaktade mig i veckan. Och sa att han vill delta på fredagens samling. Men att han ville ha med en skylt: ”Oföddas rätt till lika värde”. X är inte obekant för mig. Inte heller hans radikala och aggressiva motstånd mot aborter. En man som i vuxen ålder konverterat till katolisismen. Den med den mest fundamentalistiska formen av katolisism. Och han anser att foster också är människor. Med rätt till lika värde.

Jag hälsade honom välkommen att delta, men förklarade att mitt polistillstånd till att hålla dessa samlingar, inte innehöll rätten till att bära med sig skyltar. Att det kunde innebära att jag inte skulle få hålla de resterande samlingarna. Men att beslutet naturligtvis var hans. Han frågade mig då varför jag skulle ge upp kampen så lätt, och jag förklarade att det jag höll på med inte var en kamp. Det var en reaktion mot negativa stämningar. Mitt svar till hot och hat och min gest FÖR det faktum att vi alla behövs. En kärleksfull samling.

X var närvarande i fredags. Utan skylt. Men efter samlingen krävde han ett svar av mig. Vad kände jag om de oföddas rätt? För inte med ett ord hade jag nämnt dem i mitt tal till människorna. Var jag en hycklare? Jag stannade upp. Vände mig mot honom och svarade att jag ännu inte tagit ställning i den frågan. Att jag inte kunde ta ställning i en sådan stor fråga utan att läsa in mig på den. Utan att betrakta den ifrån alla håll. Och därför visste jag inte än. Dessutom har jag själv gjort en abort. Gav det mig då rätt att tycka något i denna fråga enligt hans sätt att se? Han sa att alla kan göra misstag, men att gud är stor och förlåter. Då sa jag att jag inget ångrat, och därför inte bett gud om någon förlåtelse. Vi kom inte fram till något mer. Mera än att jag förmodligen var en hycklare.

Idag hade X med en kort insändare i lokaltidningen där har klargjorde sin ställning och också talade om vad han hade velat göra på samlingen. X – tack för att du respekterade mitt budskap så pass mycket att du inte hade med dig en skylt. Tack för att du ville dela de tio minuterna med oss som deltog kring budskapet att ”alla behövs – tillsammans är vi fler”. Då får det kosta det faktum att jag är en hycklare. Eventuellt.