Om jag någon gång tappar masken och börjar stamma – snälla,
låtsas att du inte ser eller hör.
Om jag någon gång slungar ur mig mindre genomtänkta kraftord
som osar av förnedrande förminskningar – snälla, bry dig inte om att svara mig
eller tillrättavisa mig.
Om jag någon gång försöker för mycket och blir klängigt
påträngande i min uppmärksamhet – snälla, håna mig inte öppet.
Ty, när jag tappar masken är jag mänsklig – det är mig du ser.
När jag hädar eller svär, är jag tvungen att rasa för att inte
implodera – lyssna på mig bortom mina ord, det finns en anledning.
När jag är för på och för mycket, är jag det för att jag vill
säkerställa att du mår väl – det är min omtänksamhet.
Men det går mycket snabbt att ödelägga mig. Se mig rakt i
ögonen med kall blick. Och jag besvärar dig inte mer.
Det är där jag är nu, skönt att jag slipper vara på jobbet och bete mig så,,,
SvaraRadera