Kanske är det en så kort tid som en
sekund – innan man märker vartåt det barkar hän. Men just i den sekunden är
allt så hisnanade varken eller och både och. Just i den sekunden är allt
möjligt. För har du tänkt på att ljuset är det samma både i gryningen och i
skymningen?
Där, där när jag står på balkongen,
kikande ut över de böljande åkrarna möter mig det svaga, förtrollande ljuset.
Just innan skymningen övergår i ett mörker, eller just innan ljuset tätnar och
mornar till sig, just då kan allt ta vilken vändning som. Ty det är samma ljus.
Samma ljus som kan slockna eller flamma upp. Och för mig är det
förtröstansfullt.
För vad vet vi egentligen? Vad vet
vi om det tillstånd som är just nu? Kanske mörknar det och blir en hotfull,
becksvart varulvsnatt? Eller kanske blir mörkret av den djupblå sammetssorten?
Kanske spricker det upp till en härligt krispig höstdag, eller kanske får vi bara
ana ett ljus bortom dimmorna? Om det vet vi faktiskt ingenting denna sekund. Vi
kan bara ana. Hoppas och tro.
Kanske är det därför det i filmiska
dystopier sällan finns skiftningar i ljuset? För att utan skiftningar är det
olycksbådande oavsett ljus eller mörker? Och så är det nog också med livet för
övrigt. Att magin ligger i skiftningarna. Och i den enda ovissa sekunden. När
ljuset kan bli. Antingen eller.
Oh, vad är det Tranströmmer skriver? "I ögonblicket precis mellan sömn och vakenhet känns hela världen greppbar" Eller "begriplig"? Hm... Ah, här: "I dagens första timmar kan medvetandet omfatta världen" (det var inte mkt likt...)
SvaraRaderaÄlskar! Efter en dag i kaos glider jag in här och läser igenom ett par inlägg...och så mår jag bara bra. Du är fantastisk. Vilken gåva att kunna använda orden så att man nästan kan ta på dem! ♥
SvaraRaderaTjusningen med att leva i polcirkelns närhet är till del att ljuset ständigt förändras, ändrar vinkel och får nya tider. Tänk att leva vid ekvatorn och snabbt gå mellan ljus och mörker vid precis samma tidpunkt varje dag livet igenom....
SvaraRadera