Summa sidvisningar

2012-12-07

Att julstämma


Det har inte alltid varit så. Det är inte så att man hemfaller åt någon gammal bortglömd känsla. Längtande tillbaka till något som svunnit. Nej. Då längtade man inte. Inte till julen, påsken, loven eller högtidsdagarna. Inte dopen, kalasen. Man stålsatte sig. Bet ihop käkarna till stelnade grimaser. Inte på något högljutt vis, inte våldsamt protesterande. Bara viss om utgången. Sammanbitet väntande.

Men ögonblicken fanns där – då också. När man stirrade in i den största, mest glittriga julgranskulan och såg en annan värld speglas. När man höll sprakande tomtebloss i händerna. När man hjälpte till vid julstädningen och hela huset luktade hett vatten med såpa. När man lyssnade på sången: ”Stjärnorna faller i natten nu, himlarna sänker sig, ner över jorden”. Det var små, dyrbara ögonblick av julefrid. Som jag vårdade ömt och bäddade in i hjärtat. Och lovade mig själv att – om jag någon gång fick barn, trots att jag egentligen inte ville ha barn – så skulle de vara så rika på julstämning att allt inte skulle få plats i hjärtat.

Det löftet har jag hållit. Skam vore annars. Och med det följde att jag har hittat min julstämning. Nu. Det handlar nu också om de delar som vårdades ömt i det förra livet: doften av hett vatten och såpa. Alla böcker åker ur bokhyllan, de få prydnadssakerna. Bokhyllor torkas, lister, sladdar, gardinstänger, ovanpå, sidorna, under. Överallt. Kylskåp, skafferi, besticklådan. Allt skall vara rent. Sången om himlarna som sänker sig, ljuder i hela huset. Mängder med stearinljus överallt.

Men också nya julefridsstämningar har smugit sig in: pepparkakshuset på luciadagen, julklappskalendern, julgodisbaket. Julbreven till älskade, älskade B och L. Kransar på dörrarna. Julaftonsmorgonmys i soffan med en film. Glögg. Säkert gamla traditioner. För andra. Nya för mig. Och friden sänker sig över min själ. Den lilla Ergo skrattar i mitt hjärta. Hon vågar sig försiktigt fram dessa dagar för att ta igen lite av det som de sammanbitna käkarna inte fick uppleva. Och till min stora glädje är det just denna tid som B och L värdesätter mest – tiden i ro, tillsammans. I ett hus som doftar såpa, pepparkakor, stearinljus och clementiner.

Julstämningen har välsignat även det förra livets stålsatta familj. Alla dagar under julen träffas vi allihop. Nu är vi många fler och starkare så tillsammans jagar vi de förflutna jularnas ande genom dörren och bjuder in den nuvarande julens ängel. Det som varit, har varit. Slut. Nu är nu. Då var då. Sedan är sedan. Nu väljer vi julstämning. Utan stålsättning. Och det gör vi medan vi högt sjunger: ”För de som inte finns hos oss, tända vi nu ett bloss, brinner en låga klar, kom hit, här är den.."

Sov gott!

8 kommentarer:

  1. Det är fint med minnen som man tar med sig.
    När jag växte upp så gjorde mamma och jag jul kvällen innan julafton.
    Det städades och byttes gardiner och dukar.
    Granen sattes ner i foten men kläddes inte förrän julaftonsmorgonen av tre glada förväntansfulla barn.
    Jag vet inte vilka traditioner jag fört över till de mina men en sak är viktigare än viktigast och det är julkalendern jag själv gjort. Den har sin givna plats i hallen och gud nåde om den inte skulle hängas upp.
    Lussefikat på luciamorgonen är fortfarande med som sedan de var små. Nu har det ju blivit svårare då jag inte har barnen alltjämt men man försöker så gott det går.
    Ha en fin Lördag!
    Kram

    SvaraRadera
  2. I mitt bröst blandas känslan av glädje och tårar. Min barndom flödade över av julstämmning, men kanske har jag inte riktigt hittat den på samma sett nu, fast den är på väg tillbaka och finns där ibland.
    KRAM

    SvaraRadera
  3. Glömde ju... Egentligen vill jag ha hela huset och särskilt köket urstädat för så gjorde mamma ad jag minns. I år hoppas jag köket skall vara riktigt julstädat och även andra delar av huset, men om det blir hela får vi se...

    SvaraRadera
  4. Ja, jag har fört över många traditioner till mina barn. Lussefika på morgonen framför tv;n, pepparkaksbak, klä julgranen dagne innan osv..
    Även om dom i denna ålder just nu kanske inte uppskattar det lika mycket som när dom var mindre så tar dom säkert med sig nåt till vuxen ålder.
    Ha en skön lördag!!

    SvaraRadera
  5. Vi har också skapat oss våra egna traditioner och anammat det vi tycker är mysigast hemifrån. Det jag inte tagit med mig är mammas hysteriska storstädning innan jul. Typ den du beskriver. Fick ångest varenda jul när hon satte igång med att damma väggar och tak och tänkte det där ska aldrig göra när jag flyttar hemifrån.....och det har jag aldrig gjort heller!!

    SvaraRadera
  6. Det var hysteriskt rent hemma vid jul. Lite för rent enligt min smak. Man mår bättre av att ta det lite lugnare. Annars har våra jular under uppväxten varit perfekta. Ja perfekta. Försöker följa upp den traditionen fast med mindre städande. Men julen den älskar jag!

    SvaraRadera
  7. Vilket fint inlägg tycker jag, vi har egna traditioner och har aldrig känt någon press hemma inför jul, bara mys faktiskt, vilket är skönt! Så här råder faktiskt julefrid ;-) kram på dig!

    SvaraRadera
  8. Blir alldeles varm och rörd över ditt inlägg. Lite ledsen över det som var men oerhört glad för din skull över det som är.
    Så fint!
    Kram

    SvaraRadera