Om arbetet. Slänga sig ut och utan
förutsättningar och begränsningar bara drömma helt fritt. Om ett Hur. I en
framtid som kanske blir. Eller kanske inte. Inte trodde jag att det skulle vara
så svårt.
Fick den utmaningen av vår
arbetsgivare. Om att drömma om hur vi skulle vilja arbeta. Och upptäckte att
det var svårt. Att man lätt föll in i gamla mönster, gamla tankar och att trots
att där inte fanns någon begränsnings satt, satte man den själv. Man var sin
egen värsta kritiker och pessimist. För många kreativa tankar följdes av ett
”jaaa, men” eller ”men det kanske inte funkar”.
Och jag slogs av rädslan inför att bara
drömma. Och önska. Rätt av. Utan att fundera kring vad som var genomförbart
rent praktiskt. Och till vilka medel. Och jag kände stor ömhet för mina
kollegor. För det säger en hel del om dem. När de i sin strävan och dagliga
arbete gör allt för att eleverna skall nå sina drömmar och engagerar sig så mycket,
att de någonstans inte ens hinner slappna av för storstilade drömmar själva. Då
lägger man verkligen ner sin själ i Här och Nu. Utan att drömma om ett eget
Sedan.
Samtidigt är det lite sorgligt. Ty att
drömma är själens njutning. Och jag tycker att man gott kan unna sig att njuta
även på jobbet. Det är alla mina kollegor värda.
Jag kan också bli lite rädd för att drömma för stort eller långt. Man vill ju inte bli besviken.
SvaraRaderaÅhh, den utmaningen vill jag ge mina medarbetare. För sättet vi organiserat arbetet på nu funkar inte fullt ut. Och då kan vi antingen lappa och laga lite här och där. så ingen blir nöjd och inget blir riktigt bra. Eller så kan vi kasta upp allt i luften och fråga dem, som sitter närmst kunderna, hur de vill att arbetet ska läggas upp. Men de andra cheferna oroar sig för hur medarbetarna ska ta emot det förslaget (eller snarare hur de som chefer ska kunna presentera förslaget) så de bromsar mig... jag tror det dels är viktigt att drömma, att tänka stort och nytt, men även att de som gör det är de som faktiskt känner verksamheten bäst, inte vi chefer som bara kan jobbet i teorin (och i mitt fall, inte ens det...)
SvaraRaderaIbland önskar man att man var barn igen utan hämningar och med fantastiska drömmar. Tror som sagt vi sätter käppar i våra egna hjul utan att ens tänka på det. Kul utmaning dock och värd att fundera över!
SvaraRaderaKram Pia