Summa sidvisningar

2013-11-08

Att vara feminist


Ingen annan människa äger ditt vuxna liv. Som barn behöver du hjälp och stöd av kärleksfulla vuxna, men ingen äger ditt liv. Du är du. Med drömmar, kunskaper, temperament, skratt och gråt.

Du har samma rätt som en man att utbilda dig. Att äga din kropp. Att avgöra vad ditt ”nej” betyder. Ingen annan har rätt att tolka det. Att läsa in behov du aldrig uttalat. Eller önskningar du aldrig haft. I ett demokratiskt rättssamhälle skall du ha samma rätt. Till din sanning.

Du skall ha samma rätt till att vara ”egoistisk”, till att göra saker du mår bra av. Själv. I vetskapen att någon annan finns där för dem du älskar och att de är trygga med det. Allt väntar inte på dig. Och ingen dömer dig för att du gör något som skulle uppmuntras om du var man.

Du har samma lön. Såklart. När du gör samma jobb och har samma utbildning. Du har samma möjligheter. Behöver inte delta i grabbiga basturitualer för att få insidesinformation och första tjing på en ny, högre, ställning på arbetet. Självklart inte.

Du bedöms inte för längden på din kjol, för storleken på din byst eller för fylligheten av dina läppar. Du bedöms för det du åstadkommit. Punkt. För visst är det så? Inte? Önskar alla vore feminister. 

2 kommentarer:

  1. Ja, det önskar jag med. Och jag önskar att de som skriker "Feminister är manshatare" insåg att patriarkatet är eländigt även för män, för alla män som inte passar in i den roll patriarkatet tycker de ska ha... Det blir bättre för alla, men på olika sätt, om vi alla tillåts vara den vi är, utan att formas utifrån en enda biologisk olikhet...

    SvaraRadera