En moddig, mulen mellandag. Trötta
ljusslingor hänger blinkande i de persiennlösa fönstren. De tunna,
heltäckande, syntetgardinerna vilar grådaskiga mot de smutsiga rutorna och någon
har sparkat sönder papperskorgen utanför entrén. Det ser. Inte trevligt ut.
Tröstlöst. Och tråkigt.
Lägenheten är trång. Eller är det det
att det är så mycket folk i den? Heltäckningsmattor på golven. För värme.
Filtar i de långa slitna sofforna. För värme. Starkt kaffe i små koppar. För
värme. Vi åker och handlar mat. På ett enormt Lidl – där de har andrahands
varor. Från RIKTIGA Lidl. Vi handlar. Räknar pengar noga. Alla mynt gör
skillnad.
Dofter och ljud, dans till en
cd-spelare. Uppklätt nyårsfirande. I samma lägenhet. Med blinkande julljus i
smutsgrå fönster. Berlin. Mitt Berlin. Någon talar om ett spännande Berlin. Med
klubbar, kultur, arkitektur. Men för de fattiga, för flyktingar och den stora
massan. Handlar det nog inte om det. Utan livet ter sig likadant där. Som i ett
område i en småstad i Sverige. Eller i Köpenhamn. Eller Lille, Frankrike.
Samma plats. Olika liv. Samexistens?
Ja det är allt bra olika, från rum till rum, från hus till hus, från stad till stad och land till land. Kram
SvaraRaderaLivsvillkoren är olika överallt, det sorgliga är att klyftorna verkar bli större hela tiden. Måtte det bli val snart och måtte det gå bättre den här gången!
SvaraRaderaDet här med samhällsklyftor blir bara större och större. Hemskt är vad det är.
SvaraRaderaTänk det är snart 2014. Helt sjukt att det skall behöva vara så.
Kramar i massor finaste du / Jane