Hmm. Jag måste tillåta mig ett hmm. Ty
jag är ytterst tudelad. Till förbannelse tudelad. För när jag skyndar ut till
torget i lilla Bloggdala för att möta upp mina grannar och medläsare, kan jag
fortfarande inte formulera en fast åsikt. Den fluktuerar. Ovanligt mycket.
John Green har skrivit en ungdomsbok.
Som berör och dröjer sig kvar. Han har behandlat sina läsare med allra högsta
respekt, inte fördummat dem genom billiga tricks och knep, utan skapat ordmagi
för tonåringar. Boken är full av fantastiska citat, som en ungdomshandbok i hur
man lever det liv som faktiskt inte alls är rättvist. Och det skall han ha all
respekt för. Men.
Som lärare i svenska, med många
litteraturpoäng, har jag läst denna typ av bok förr. Tack och lov finns många
fantastiska författare som vördar sin målgrupp och som skapat konstverk för de
hungrande tonåringarna. 2008 utkom en bok (”Innan jag dör” av Jenny Downham) väldigt
lik denna. Före det, 2007, skrevs ett fantastiskt filmmanus (Juno) med samma
typ av briljanta citat och ytterligare filmer har gjorts. Så jag blir inte helt
bergtagen. Även om jag tycker om.
Green har skrivit en bok om Hazel. Och
om Augustus. Och om cancer. Hazel är sjutton år och lever med en obotlig cancer
som sakta äter upp hennes lungor. Augustus tillhör den låga 20% som blivit
friskförklarad från sin cancerform. Och de blir själsfränder. Såklart. Och de
är sååå unika och speciella. Så klart. Och just deras vänskap är ”one of a
kind”. Så klart. Och visst gråter man. Så klart.
För vad är en dödlig sjukdom hos ett
barn om inte berörande och sorglig? Orättvist och otroligt rörande? Och vad är
en första förälskelse, om inte allomfattande? Minnesvärd och slukande? Green
har dock tecknat också bipersonerna väl. Givit dem mer djup än många andra
författare hade gjort. Och i en bihandling i boken, väver han också skickligt
in en parallell historia som trots likheterna med huvudhandlingen är diametralt
annorlunda. Vackert så.
Alltså. Vad tycker jag nu? Låt oss säga
så här: jag har den hemma, både på svenska och på originalspråk. Och jag tycker
de är värda pengarna jag betalt. Absolut. Kommer jag att rekommendera den? Ja.
För det är en välskriven bok. Men. Om jag vill läsa vackra citat håller jag mig
till min ”all-time-favorite”: ”Igelkottens Elegans” av Muriel Barbery.
Jag tror vår känsla var ganska lik även om vi formulerade den olikt. För du är lärare och jag "bara" läsare. Kul att läsa iaf. Har längtat (som vanligt) efter att få recensera och ta del av er andra. Kram
SvaraRaderaJag klarar inte sådana böcker än eftersom ju min syster dog alldeles för tidigt i just cancer. Men det är ett intressant ämne och nödvändigt tror jag. Jag jobbar med en massa elever i 20-årsåldern nu som helt enkelt inte tror att de kommer att leva särskilt länge, och om de gör det så kommer det i alla fall inte att gå något bra. Man undrar ju vad vi som samhälle gjort med den generationen som bara ser mörker fast de borde vara i den odödliga fasen i sina liv.
SvaraRaderaJa, jag tror inte heller jag hade gillat den. Jag vill bli överraskad eller ivägsvept. Inte bara läsa en bra bok.
SvaraRaderaNu har jag börjar med nya bloggen förresten, välkommen ;)
fd wildrose
Ja, den är skriven efter mallen. Redan i första kapitlet förstår läsaren vad som ska hända, tragik på hög nivå. Jag grät floder, men det berodde mer på mamma än på boken. Jag är inte så förtrollad av hans stil, jag tycker han blir kantig och förutsägbar ibland, och det retade mig. En bok jag önskat jag aldrig läst, och det händer inte ofta... Vilken tur att du gjort upp en brasa åt oss och att Asta hade med sig varm choklad, då fick jag i alla fall ut lite av den här boken med...
SvaraRaderaLåter ändå som en bra bok. Fast ju mer man läser, ju mer kräsen känns det som att man blir både med språkvård och story. Kram!
SvaraRaderaTycker mkt det är just karaktärerna som gör det och att även bipersonerna just får ta plats.
SvaraRaderaSom jag nyss skrev hos Asta tror jag den här boken tillhör de ungdomsböcker som ungdomar älskar, vissa ungdomsböcker kan handla om ungdomar men passar alla åldrar, andra är just sådana man behöver vara ungdom själv för att älska lika högt (som barn- och ungdomsbibliotekarie ligger man nog utanför den normen...) :)