Vad är rättvisa? Och hur skall jag klara att vara rättvis? Det är min
vånda i kväll. Den typen av vånda som inte lämnar mig i fred, som inte ger mig
sinnesro – trots att jag haft en bra dag med efterlängtade, trevliga möten.
Trots det, river våndan i mig. För jag vet inte hur jag skall vara rättvis.
Det gäller min L. Min älskade, vackraste, finaste L. Min yngste son. Med
hjärta av guld. Och en kamrat till honom. Som är lika älskad av sina föräldrar.
Som är lika mycket barn och 10 åring som min L. Det gäller deras relation.
En relation som är ohjälpligt ojämn. Som gör dem båda ledsna, men på
olika vis. Av olika anledningar. Och jag vet inte hur jag kan hjälpa dem att
lösa det. Min L känner att han inte orkar leka med X. Trots att X är snäll. Och
då L inte vill ljuga väljer han att inte leka med någon annan heller. För att
inte X då skall kunna säga att L bara väljer bort just honom. För L förstår att
det måste göra ont i X.
X känner sig trygg med min L. För att han inte stöter bort honom på
samma sätt som vissa andra. För att han tar sig tid att förklara. Och min L
orkar inte längre. Så båda är ledsna. På olika håll.
Jag pratade med X:s mamma idag. Hon är lika villrådig hon. Och har lika
ont i hjärtat som jag. Men av en annan anledning än jag. Och ändå samma. Och nu
sitter jag här och funderar och funderar. Hur skall jag göra för att vara
rättvis mot L? Och mot X? Skall jag lirka med L och hjälpa honom in i
relationen, eller skall jag backa – låta honom slippa? Men då blir X ledsen och
sårad? Hur? Vad?
Det är vad jag sitter och funderar på denna skärtorsdag. Var finns
rättvisan?
Hej!
SvaraRaderaOj, vad svårt! Just att tanken finns där och de brutit nu så är saken påbörjad. Finns det något bra svar? En relation som är ohjälpligt ojämn, skriver du och där - har vi kanske ett svar. Vad den består utav? För man kan ej tvingas och är det viktigt så måste han få välja bort, på ett sätt som ni kan finna ihop, en medelväg?
Jag tror att en del av oss växer ifrån varandra och det sker en förändring successivt. Här mer påtagligt NU. Valet måste bli din sons (ihop med dina ev råd). Den som ej kan - måste få avgöra även om det är tråkigt.
Äldre barn kan ibland lösa det genom att man låter dem mötas och förklara. Ibland en "halva-vägen-var", lek/ träffas ibland.
Men tala med din son (om det kvarstår frågor) och - välj det som blir mest rätt.
Jannen
Min dotter är i samma situation, men ändå inte. Hon har en enda vän på skolan, och egentligen passar de inte alls ihop. Vännen vill mycket mer än min dotter, min dotter behöver massor av egen tid och utrymme, annars blir hon stressad. Men ingen av dem har någon annan. Det är en berg- och dalbana utan dess like, där dottern bara inte orkar vissa stunder. Men det är en del av livet och något de måste lära sig hantera. Jag pratar mycket med dottern och då känner hon att de ändå behöver varandra, de räddar varandra, men visst är det jobbigt med relationer som inte fungerar som en vill att de ska fungera...
SvaraRaderaMan ska både ha rätt att välja och att välja bort. Man kan inte heller se till att alla människor är glada och nöjda hela tiden eller med ens beslut. Men man kan "avsluta" på ett snyggt sätt. Säkerligen finner denne X någon annan vän under tidens gång. Men man kan inte vända ut och in på sig och stå ut med saker för att göra andra nöjda, då gå man sönder själv och ångrar sen varför man inte lyssnade till sig själv. Tycker L ska få avsluta den relation han inte orkar med och må bra i det beslutet. Dessa relationsbeslut kommer ju återkomma under livets gång, när man tex ska göra slut med en flick-eller pojkvän etc
SvaraRadera