Inte trodde jag att det hade så stor betydelse. Det här med ljuset.
Solens ljus. Innan, då, före insikten, tillbad jag värmen. Trodde det var
sommarens värme som genererade min kraft, som var det som fick den vackra Ego
att växa. Den Ego som var god – på riktigt. Som var storsint – på sant.
Inte trodde jag att det hade så stor betydelse. Det här med ljuset. För
inte var det värmen som egentligen betydde något. Det var solens smekning mot
en mörkertrött kind - Solens ljumma strålar, som lyste upp. Som fick fula,
mörka, fuktindränkta tankar att rämna. Som lämnade ett nyssendå och ett
mycketlängesedandå badande i förlåtande ljus.
Inte trodde jag att det hade så stor betydelse. Det här med ljuset. För
plötsligt framstod sommarens värme som en sjuk, dallrande hetta. Förvisso, bara
för en kort sekund, ty värmen är en kär vän, men ändå stod det så klart – det
är ljuset det handlar om.
I ljuset ter sig de små sakerna just små. Det onda gör mindre ont.
Minnena blir goda och skratten mer äkta. Färre saker syns hotfulla vid
horisonten. Inte för att dessa inte finns – utan för att ljuset fyller mig med
kraft. Med glädje. Med ork och med förtröstan. Må era dagar vara ljusa! För att bättre orka med mörkret.
Håller med dig.
SvaraRaderaLjuset är så viktigt och det gör mycket hur man ser på saker och ting.
Ha en finfin Påskdag!
Kram
Tankar D-vitamin för fullt :-)
SvaraRaderaJag tycker ju inte om sol och värme, men jag älskar ljuset! Långa svala ljus sommarnätter, då kan jag gilla till och med sommaren!
SvaraRadera