Att skriva om utan att förvanska
grundtankarna i en text. Att omskriva, misstolka, ironisera, lägga ut texten
kring eller förvanska. Men också att uttrycka, återge och formulera. Det är
inte helt enkelt. När det är så tvetydigt. Vad det är du gör med min person.
Det har slagit mig flera gånger
under början av veckan här. Att mitt jag är satt under parafrasering. Gjord på
håll och utan att jag kan påverka. Men så är det konstant och alltid. Oavsett
vad man gör eller lever, parafraseringen pågår konstant. Ty den enes sanning är
ju mycket sällan den andres. Man minns i olika skikt, med olika ögon, olika
tidigare erfarenheter och olika historia. I de bästa fall kan man vara överens
om resultatet åtminstone. Men inte alltid.
Är inte överens med resultatet denna
gång. Inte alls. Mest på grund av oviljan att synkronisera versioner och
oförmågan att använda sig av den mildare parafraseringen. I den mildare
versionen kan man se uppfattningen jag har, om mig själv, de dagar jag är god
mot mig. Och den finns ingenstans att finna.
Hur det än må vara med din sanning
om mig, applicera den blott på mig. Inte på någon annan. Inte på dem i min
närhet som jag älskar. Låt mig stå för mina tilldelade personlighetsdrag – låt ingen
annan få betala för dem. Kräv din amortering av mig. Personligen. Ligg inte och
muttra i diken likt en grälsjuk tjattrande, vingklippt skata. Kom och kräv din
återbetalning. Nu när du ändå inför världen parafraserar mig ideligen.
Jag gissar att när en är politiskt aktiv finns det många som kan ta ens ord och förvrida dem... Jag minns bara när jag gjorde lumpen, vi var tidiga som tjejer att göra det, så många tidningar hörde av sig. Och herregud så mycket fel de skrev och hur många ord de la i vår mun. Det spelade ju ingen roll, vi var ju inte ute för att "marknadsföra" oss och våra åsikter, men irriterande ändå. När en då faktiskt vill nå ut med sitt budskap till andra måste det vara galet jobbigt om någon med flit misstolkar och förvrider!
SvaraRadera