Att komma hem

Underbart att komma hem. Att ha ett hem att komma till. Bilfärden hem, en regntung, kylig junimorgon var VÄLGÖRANDE. Trots att jag älskar värme. En riktig sommar. Varma hav och god mat. Sköna, ljumma sommarkvällar. Trots detta kändes det underbart att komma hem.

Och hur kommer det sig? Jo, ju underligare åsikter dagens moderna människor har om vad solidaritet innebär, ju svagare min tro på människan blir, desto tacksammare blir jag för att jag faktiskt har ett hem. För det är ingen självklarhet idag.

Ett enormt utanförskap i vår moderna värld har skapat misstro mot alla och envar. Grupper ställs emot varandra och man luras att tro att ”bara om de andra försvann, skulle jag ha det bättre”. Dessvärre är det inte så enkelt. Har aldrig varit. Ty, mycket vill alltid ha mer. Alltid. Så de som tillskansat sig rikedomar, har gjort det på bekostnad av att ”de andra” hamnat i utanförskap.  Och ”de andra” slår inte mot dem som satt dem i den situation de är – utan de slåss mot andra ”utanförgrupper”.

På det viset göds utanförskapet, medan de som gjort förtjänster på den kan fortsätt göra det. I lugn och ro. Medan pöbeln slår på varandra. Och liksom utrotar sig själv. Så som det varit i alla tider. Dessvärre har vi inget att skylla på idag, som de hade förr. För ingen av oss i den moderna världen är längre analfabet. Ingen av oss undanhålls rätten att själv tänka. Och än så länge lever vi i demokratiska länder. Trots detta vilseleds så många av oss. Och går den rika enprocentens ärende helt utan att vara medveten om det. Och utan att ta ansvaret för det.

Därför är jag tacksam att jag har ett hem att komma till. För jag vet inte hur länge jag har det. Jag kan bli arbetslös, sjuk och helt utförsäkrad. Jag kan drabbas av psykisk ohälsa och inte bli trodd, jag kan fråntas allt jag har. Jag kan bli anklagad för att jag är kvinna, för att jag är politiskt aktiv, för att jag uttalat sagt att jag är antirasist. Allt jag gör kan vändas emot mig. Inget är säkert. För vekligheten har blivit så hård för massorna.

Men nu är jag hemma. Tills jag behöver vara någon annanstans. För att jag inte får lov att vara. Hemma.