Att motvalla

Lite motvalls. Det är jag säkert i kväll. Rastlöst avbryter jag mitt ena skrivande för att lyfta en sak i ett inlägg. I ett andra skrivande. För jag har läst för L nu innan han skulle somna. Vi läste en gammal favorit. Vi läste en Alfons-bok.

Och så här är det: vi älskar Alfonsböckerna. Och vi tycker så otroligt mycket om Gunilla Bergströms språk. Om hennes illustrationer. Om hennes tilltal. Om hennes sätt att närma sig saker och ting som kanske är lite svårare att prata om.

Förmodligen är jag inte PK nu. Kanske borde jag hängas och halstras. Men jag tycker så. TROTS den aktuella debatten om Alfons och Millanböckerna/filmen. Låt mig förklara. Böckerna skrevs i en annan tid. Med ett helt annat tilltal. När första Alfonsboken kom ut hade det precis blivit förbjudet att aga barn i Sverige. Saker och ting var lite annorlunda.

Trots det skrev Bergström om en liten pojke som bodde ensam med sin pappa. Utan mamma. Och pappan var en rar och god människa. Jag kommer ihåg hur fascinerad jag var av böckerna som barn. Över det faktum att Alfons bodde med sin pappa. Och jag kommer ihåg vilken tröst Alfons var för en jämnårig pojke på vår gård. Ty, han levde också med sin pappa. Utan mamma.

Jag har inte sett Millan-filmen. Och kommer bara vagt ihåg just den boken. Men jag har precis läst en annan bok där Millan är med. Där Alfons egentligen bara vill bjuda Millan och Viktor på sitt kalas med gose-djuren, men där faster Fiffi säger att ALLA barn vill ha stora kalas. Där är Millan med. I den boken. Och hon beskrivs som Alfons bästa vän. Utan något annat tillskrivet.

För föräldrar som har svårt att ta filmen: gå inte och se en film som ni inte känner till handlingen i om ni nu har så svårt att förklara för era barn varför man säger som man gör om flickor. Man kan förklara med att det var en annan tid. Att man inte visste bättre då. Precis som när man förklarar varför det för var ok för vuxna att slå barn. Att man inte visste bättre då. Eller låt bli att gå på filmen.

Ville bara säga detta. För jag har hört samma argument om Astrid Lindgrens böcker och filmer. Och jag blir trött. För det finns så himlars mycket annat som kommer att bli svårförklarat för våra barn om vi inte ens kan förklara barnböcker. Eller så väljer vi bort dem. Kanske kan vi på samma sätt välja bort en massa annat som kommer att bli svårt i livet? Hoppas det!