Att vänta in november

De allra första minuterna av november 2014 ligger jag på divanen och känner att jag nog borde gå och lägga mig, då ögonen vilar tyngre och tyngre. Men min hosta driver mig upp. En torr, slemhosta som lämnar en äcklig klump av slem precis bakom svalget. En hosta som känns helt meningslös och som bara lämnar mig med ett tungt bröst och en raspig hals.

Jag tvingar mig upp ur halvdvalan och sänker ljudet på tv:n. Jag hör att B fortfarande är vaken - förmodligen sitter han framför sitt PS3 och spelar. För honom är natten ung ännu. Han är snart femton och har höstlov. Jag är dryga fyrtiotvå och vill helst av allt få sova på min lediga fredag. Men hostan driver mig upp.

Så nu sitter jag här. Vid köksbordet med min lånelaptop och väntar in resten av november. I morgon är det min pappas födelsedag. Vi skall dit med present. Sedan skall vi till kyrkogården och tända ljus i minneslunden. November är mörk. Ofta regnig och blåsig. Kall. Inte alls min favoritmånad. Inte på något sätt.

Men.

Nu i november kommer jag att få ännu ett syskonbarn. Jag kommer att sitta och skriva julkort och i slutet på månaden kommer mina vackra adventsljusstakar upp. Det är trevligt. Nu i november skall vi också på en tjej-aw på Hotell Strandbaden. Och veckan efter skall vi titta på ”En skam för Sverige” i grannstaden. Och så skall vi…

Så jo. Kanske blir inte november så hemskt tråkigt alls. Kanske går det till och med ganska så fort? Och just nu är det väldigt långt till november 2015! DET är ju en tröst! För då slipper ni nonsensinlägg på ett tag – det är ju långt tills nästa november.