Att frysa dået/Att musikutmanas XVIII

Allt prat om nuet. Om att ta till vara på just nu. Carpe diem. Och allt annat liknande. Känner inte riktigt att jag gjorde det idag. Att jag ens hade lust med det idag. Alls. För en bit historia gjorde sig påmind. Fick mig att sakta ner. Tänka om. Och till. Och förundras över att allt är gammalt. Men ändå så nytt. Och att inget är beständigt. Mer än mina minnen och känslor.

Min vecka har varit – låt oss diplomatiskt uttrycka det som – något omöjligt genomförbar. Varenda minut har varit inbokad. Avbockad. Mellan 06:00 och 00:00. Inget onödigt har fått smyga in. Inget extra. Idag var jag på en utbildning. Med kommunledningen. Alla förvaltningschefer och nämndsordföranden. Bolagsfolk. Så åts gemensam lunch. Naturligtvis på ett av stadens hotell. En dagens.

Då jag hade saker jag var tvungen att hinna på lunchrasten, reste jag mig först av alla från bordet och tänkte hoppa över kaffet. Snabb och effektiv som man är. Stressade och överhettad som andra skulle ha sagt. Så plötsligt stannade jag. Mitt i steget. På väg ut. Jag upptäckte att man gjort om hela nattklubbsdelen på hotellet. I helt andra färger. Helt annan stil. Annat uttryck. Och jag kände mig som den äldre människa jag är.

Här har jag dansat. Fyra kvällar i veckan. Nätter. Tidiga mornar. Jämt. Jag kände till det här stället. Varenda vrå. Visste var man skulle sitta – om man nu faktiskt satte sig en minut eller två – för att ha bäst koll på dansgolvet. Varenda nyöppnande var jag med om. Alla förändringar kände jag till. Vakterna morsade på mig. Lät mig komma in snabbare. Men allt var borta. Väck. UTAN ATT JAG VETAT OM DET!! Utan att jag ens engagerat mig i det. Så var mina nätter här ett dammigt minne blott. Konstigt. Märkligt.

Jag gick en sväng i de ombyggda lokalerna. Det var snyggt. Ljust. Lounge-aktigt. Såg lite belevat ut. Lite mera vuxet ut. Men atmosfären var borta. MIN atmosfär. Insåg där och då att det verkligen var dags för mig att lämna min stafettpinne vidare. Att andra hade gjort stället till sitt. Andra morsade på vakterna nu. Jag var inte där. Förmodligen var jag på väg mot något som jag planerat in minituöst i min överbelamrade dag. Så var det nog. Samma plats – nya tider.

Därför passar det att ikväll bjuda på ännu en musikutmaning:

Låt som spelades på krogen

Denna låt spelades mycket och ofta. På krogen och nattklubbarna. Hela den sommaren. Jag anser att den skulle ha vunnit. För att det är en sådan ypperlig dans-ochsjungamed låt:

”Always on my mind” med AySel & Arash för Azerbadjan 2009.

Sov gott alla!!