Att musikutmanas XV

Så var det här. Mitt i den svenska västkustvåren. Med tussilago i dikesrenarna, slumrande vitsippor i backsluttningarna. Barn som spelar bandy på gatan i tunna fleecejackor. Med villahäckarna spirande i bakgrunden. Och allergirinnande näsor och ögon.

Det är vackert när våren vaknar. Lurar lite i ögonvrån. Här är det sol. Där har det snöat. I morgon kanske det snöar här. Och solen bryter igenom där. Precis sådant som livet är. Ibland här. Ibland där. Till låns.

I kväll bjuder jag på ännu en musikutmaning. ESC-style. Uppgiften är lite svår denna gång. Det har krävts fyra makrillsmörgåsar på grovt bröd för att få tankarna att slå rot. Utmaningen för i kväll:

Låt som din pappa lyssnade på när du var liten.

Ni som läser mig vet varför jag behöver lite tid att fundera. Ni har kunnat utläsa lite om mitt tyckande och tänkande kring min far. Han var ju som han var. Är som han är. Men en sak är helt säkert. Han älskade musik. Älskar musik. Han älskar starka ballader. Mycket känsla. Mina föräldrar var tonåringar under sextiotalet. Unga vuxna på sjuttiotalet. Men de var aldrig popfrälsta. Inga hippies. Inte proggare. Lyssnade inte på protesrörelsens musik. De älskade schlager. San Remofestivalen i Italien. Stråkar. Så hos oss ljöd ingen Joplin. Ingen Hendrix. Inte Nationalteatern. Utan italienska schlagerklassiker. Tom Jones. Mireille Mathieu.

Här bjuder jag er TVÅ ESCsånger som min pappa lyssnar på med välbehag:

”Era” för Italien 1975 med Wess & Dori Ghezzi

”Algo Pequeñito” för Spanien 2010 med Daniel Diges

Fantastiska – var och en på sitt sätt..

Ha en godkväll!!