På
västfronten intet nytt. Känns det som. När jag sitter på det
kalla hallgolvet och sorterar månadens räkningar. Allt under varsin
flik, i olika pärmar. För att i slutet av året hamna i mappar.
Katalogiserade. Undanstrukturerade och bevarade i tio år. Allt
enligt konstens alla regler. Den våta drömmen för vilken pedant
som helst. Det vill säga mig.
Dagens
i-lands bekymmer har blivit motade i dörren. Har deklarerat. Har en
enorm kvarskatt i år. På grund av en jämkning. Insåg att
elavtalet skulle gå ut. Har pysslat med det. Också. Förutom allt
annat. Suck. Märker att jag glömmer. Blir stressad. Stelnar.
Ständiga funderingar om pengar. Ekonomin. Skäms dock över detta
i-landsproblem. Så. På västfronten intet nytt. Alls.
Hemska
händelser dryftas på TV. I radio. De talar om en person jag
medvetet valt att glömma namnet på. Som fylld av sig själv ansåg
att han kunde ta andra människors liv. Avskyvärt. Fruktansvärt.
Och livsfarligt. Jag väljer att koncentrera mig på en mera greppbar
pseudokatastrof. I radio Rix har Ola Lustig verkligen gjort bort sig.
Betett sig så barnsligt, fånigt omoget så jag kräktes lite i
munnen. Man blir ingen revolutionär när man slår in redan öppna
dörrar. När man förnedrar andra. Och gör det i yttrandefrihetens
namn. Det finns något som heter eget etiskt ansvar också. Makten
att välja bort. Nää, radion går nog bort för mig ett tag. Den
med. Förutom noggrant utvalda program i p1 och p2. För jag har ju
också makten att välja. Bort.
Kvällens
musikutmaning: Låt som får dig att stänga av radion
MYCKET
enkelt i ESC-sammanhang. För det finns en sångare som gav mig
skoskav i öronen och magkatarr i ögonen redan första gången jag
såg honom. Dåligt. På alla sätt och vis. Popöst. Och äckligt
nedlåtande. Tycker jag. Jag ger er:
Dima
Bilan ”Never let you go” för Ryssland 2006
Dima
Bilan ”Believe” för Ryssland 2008 (denna är värst!!)
Ha
en god natt!!
Ha, jag håller med dig om musiken.
SvaraRaderaJadu... jag vill inte heller ägna det där någon tid. Man kan ju inte påverka något ändå utan man blir bara frustrerad.
Jaså det trampas i klaveret på radio. Jag orkar inte med sådana där kanaler. Gör som du, P1 och P2, ibland lokalradion. Vissa tider. Man förundras över hur lågt man kan sjunka. Hävda yttrandefrihet in absurdum och liksom ifrånsäga sig allt ansvar därmed. Jag tycker man kan visa på lite stil och klass ändå.
Kram =)
Vann de inte med den sista? Jag tyckte inte heller om honom och den usla engelskan...
SvaraRaderaJag vägrar oxå att lyssna på honom och att memorera hans namn. Ganska snart efter händelsen deklarerade han att det han ville uppnå var att alla skulle känna till hans namn och hans tankar, det tänker jag INTE vara med och uppfylla...
Jag är definitivt lagd åt det pedantiska hållet. Men det är rätt viktigt när man reser och flyttar mycket att man har koll på läget, annars blir det rätt svårt... Sv: Pluggade högskola (statsvetenskap) i Halmstad 2003 - 2007. Himla härlig stad! Kram
SvaraRaderaJag älskar att städa bland papper, arkivera och sådant.
SvaraRaderaDet där är fruktansvärt i min öron också.
Kram
Ens egna problem kan te sig futtiga när man hör och ser vad som händer i omvärlden. Men ändå kan de vara stora för en själv.
SvaraRaderaJa, tyvärr går ju en av hans drömmar i uppfyllelse nu. Egentligen borde alla såna knäppskallar inte få synas i media - det är ju det dom vill.
Men varför sitter du på kalla hallgolvet? Det blir ju inget bättre av.
Min ryske sambo och hans vänner har ett fantastiskt roligt sätt att härma denne sångare. ( Han är inte särskilt populär bland ryssar heller, mest bland tolvåriga flickor). De åmar och kramar sig och gör en fantastisk överdramatisk pose och säger: Ni kan kalla mig Milaaan (supersliskigt).Men ack så roligt att titta på.
SvaraRaderaVackert skriver du.
Cogito, ergo sum :)
/Jessica