Vet
inte just nu. Alls. Inte för att jag vill klaga. Eller beklaga
mig. På något sätt alls. För livet har varit snällt mot mig:
Mår bra. Inga större krämpor. Fina pojkar. Det går ingen nöd på
mig. Egentligen. Så därför undrar jag lite över varför jag
undrar så mycket ikväll. Försöker analysera mitt dova magdunk.
Jag
är inte i något tango-mode. Inte vemodig eller sorgsen. Så det är
inte det. Försöker söka roten till min inre oro. Så att jag kan
nysta i det. Knyta upp och analysera det till stillhet. Närmar mig
lite försiktigt. Provar olika saker, olika scenarier. Testar olika
teorier. Släpper dem.
Tror
jag börjar ana vad det kan vara. Vet nog egentligen vad det är.
Faktiskt. Är orolig för kvalitén på undervisningen för mina
elever inför nästa läsår. MYCKET orolig. Är orolig för många
kollegor som håller på att gå sönder. Orolig för att ett
underbart arbetslag – där alla, utan undantag, alltid arbetat med
elevernas bästa för ögonen – håller på att slås sönder. Folk
flyttas hit och dit, ignoreras. Pengar skall sparas. Och återigen
kommer det att drabba de som minst kan försvara sig.
Men.
Jag är lärare. Med minst 11 veckors långt sommarlov. OCH
politiker. Som håvar in pengar. Så vad vet jag egentligen. Om
verkligheten. Om ”hur vanligt folk har det”. Suck. Vad jag än
säger till försvar för mina elever, vänds det emot mig. Och man
använder dessa tomma argument. Åtföljt av hånflin.
Smärtsamt
medveten är jag om alla lärare som faktiskt inte är duktiga
pedagoger. Som begår tjänstefel. Precis på samma sätt som det
finns mindre kompetenta läkare, poliser, yrkeschaufförer,
lokalvårdare, florister etc. Men vet ni? Det finns engagerade
lärare!! Som håller på att dö långsamt. I sin kamp för att
hjälpa sina elever.
Jag
arbetar på det programmat man hamnar på om man har ofullständiga
betyg från grundskolan. Det finns lika många olika skäl till det
som det finns elever. Och alla dessa är mina 'barn'. Som jag
dagligen slåss för. På millioners miljarders olika vis. Varenda
dag – även på helger och lov. Dag som natt. Precis som mina
kollegor.
Och
detta skall slås sönder till hösten. Utan att våra förslag till
lösningar beaktats. Alls.
Så.
Det är nog detta som är min stilla undran. Mitt dova magdunk. Jag
är uppgiven. Sörjer mina elever. Faktiskt. Och återigen. Känner
mig uppgiven. Att jag aldrig lär mig!!!
Ha
en fantastisk kväll!!
:-(
SvaraRaderaHm, det är tufft när det sparas på dem som behöver samhällets resurser allra mest ... alldeles för tufft blir det för många ... både här och där. Jag är glad för alla människor som i sina yrkesroller gör allt de kan för dem de finns där för ... trots motgångar ... och jag är glad för alla medmänniskor som gör allt de kan för att underlätta tillvaron för de behövande ... Tror jag förstår hur du menar och känner... det är inte lätt att se "hur det faller och raseras" - har liknande erfarenheter från en helt annan av samhällets organisationer ...
SvaraRaderaHa en fin helg ... ändå!/Mormor
Åh...blir ledsen och glad på samma gång. Ledsen över att läsa om din oro...och jag känner med dig - och för dina elever. Samtidigt glad över att påminnas om alla dessa fantastiska pedagoger runt om i landet som faktiskt kämpar för VÅRA barn! Tack alla ni för att ni finns! <3
SvaraRaderaKram!
Ja, man kan inte annat än gråta åt eländet. Hur allt ska sparas in på barnen, omorganiseringar mm. Aldrig se till barnens bästa..
SvaraRaderaha en skön natt!!
Jag har en bekant som arbetar som lärare. Flera av hennes klasser skriver nationella prov i år. Om hon lägger all den tid hon enligt planläggningen har till att förbereda och följa upp sina lektioner, på att rätta proven fattas ändå 100 timmar det här året. Och då finns ingen tid kvar till att förbereda lektioner, rätta andra prov, skriva omdömen, hålla utvecklingssamtal... Det är extrema krav på lärare, men de förväntas arbeta på sin fritid eftersom det är ett yrke som är ett "kall", som lärare förväntas du vara så intresserad av ditt jobb att det även är din hobby och du borde egentligen inte behöva få lön... Vårt samhälle är verkligen ute på helt fel väg!
SvaraRaderaMin syster är lärare på komvux. Många människor med vitt skilda problem. Syrran är för trött för det mesta. Synd att jobbet ska vara så tufft pga en massa dumma beslut tagna av folk som inte begriper. Kram o håll om dig själv!
SvaraRadera