Summa sidvisningar

2012-12-12

Att lyssna på knaster


Lyssnar på knaster. Hur kylan gör att det knäpper i väggarna. Värmepumpens susande ljud. Av och på. Timern till julstjärnan i fönstret brusar. Dimmern till de tjusiga spotlightsen i det stora öppna rummet på nedre våningen brummar. Lyssnar på knastret. Och försöker höra bortom.

Lyssnar på knarret från skorna i snön. De slirande däcken och gnisslande bromsarna. Lyssnar till kylan som biter i kinden. Hör det ohörbara. Lyssnar bortom skratten och fnissen. Försöker vänta ut gråten. Lyssnar till knarret från livet.

Lyssnar på vågorna. Ty man hör dem innan man ser dem. Väljer att inte närma mig. Väljer att bara lyssna. Lyssnar på ljudet ovanifrån. Ljudet som kommer från sängen, madrassen, golvet när du vänder dig. Försöker höra dina tankar, önskningar.

Lyssnar till tåget som rusar genom tunneln. Hör alla dessa människors viskningar och våndor. Lyssnar till stjärnornas samtal med månen. Hör egentligen ingenting. Annat än knarret från kylan som knäpper i väggarna.

Sov gott.

3 kommentarer:

  1. Vackert. Jag lyssnar oxå ofta så där.
    Det är nåt fint å hälsosamt att vara så närvarande.
    Just nu... datorns sus, fingrar mot tangentbord, hundarnas snarkningar. I övrigt tyst. Vilsamt.
    Kram

    SvaraRadera
  2. Jag kan tycka att det är svårt att vara så närvarande.
    Om nätterna hör jag allt men dagtid är jag både blind och döv.
    Ha en fin Lucia!
    Kram

    SvaraRadera
  3. Tackar så mkt för bloggutmärkelsen! Fina du!

    Fin text som vanligt höll jag på o säga...kram

    SvaraRadera