Att läsa en bok

Jag får nog köpa en ny bok. Ty, hundöra på hundöra har gjort att boken blivit min alltmedan jag läst den. Hade jag haft en penna till hands hade jag nog gjort en mängd anteckningar. Hade jag haft post-its i närheten hade boken med dem i, blivit dubbelt så tjock. Så, jag får nog köpa en ny bok. Till Syster I. Som var snäll och lånade mig sin.

En bok som inte behöver läsas i ett svep. Vars historia liksom ändå finns kvar, som faktiskt mår bra av att läsas i mindre delar. För den är så fylld av uttryck som fastnar, som stannar. Och som tåls att tänka på. Mycket.

Ibland känner jag igen mig själv. Mina frågor och funderingar om livet. Andra gånger tänker jag på väninnor, omhuldade nya bekantskaper och bekanta. Som skulle ha mått så bra av att läsa denna bok. Som skulle fått ord på det de inte kunnat uttrycka förr. Som kanske hade fått sig en väckarklockemening. En hjälpande käftsmäll, eller en styrkande, extra näve att höja i luften på barrikaderna.

Jag blir nyfiken. På författarinnan. Som känns som en klok bästa kompis. Och så läser jag mer om henne. Två år yngre än mig är hon. Sommarpratat i radio i år har hon. Så otroligt fascinerande. Så otroligt spännande. Så därför kära Syster I, tänker jag behålla boken. Och köpa dig en ny istället. Och er andra rekommenderar jag verkligen att läsa den! ”Bitterfittan” av Maria Sveland.