Summa sidvisningar

2013-11-17

Att promenera


Med dig. Strax efter att regnet äntligen slutat falla. Solen tittade fram och vi ville se vattnet. Promenerade. Gick bredvid dig. Som så många gånger förut. Luften var rå, kall, men där gick vi. Du och jag. För att se vattnet.

Med dig. Så talar vi om så mycket. Om allt. Och ändå om ingenting. Eller kanske du får sagt det du vill. Vad vet jag? Ty jag talar inte de outtalade ordens språk. Kan inte tyda blickar, vet inte om tystnaden betyder något mer än just tystnad.

Med dig. Så blir allt dubbelt. Inbillar jag mig. Och det är det som är det jobbiga. För jag är de ”raka-rörens-tjej”. För längesedan slutade jag upp med att försöka förstå vad som egentligen låg bakom ett uttryck, en fras, en blick. För jag tolkade alltid dess underliggande mening negativt. I alla fall då de riktades mot mig. Alldeles för mycket onödig smärta.

Med dig. Promenerar jag så. Skulle vilja ta din hand. Hålla den hårt. Klappa din kind. Men vill inte tränga mig på. Inte missbruka ett förtroende. För om jag tolkat tystnaden rätt, så skulle det vara just det jag gjorde.

Med dig. Tycker jag inte om tolkningar. Outtalade icke-sanningar. Inte med någon. För vad som än skall sägas vill jag lyssna till orden. Goda eller onda. Jag vill höra. Bemöta. Förkasta. Omfamna. Utesluta. Jag är trött på tolkningar. Jag respekterar det uttalade. Oavsett. Drar inte på för stora växlar. Dömer inte. Men du – jag tolkar inte längre. Så tro inte att du sagt något. När det är outtalat. Tro inte att jag förstår. När du inte berättat. Så lovar också jag att jag inte tror att jag sagt något jag inte har sagt. 

3 kommentarer:

  1. Visst har du skrivit det här, eller något liknande, en gång tidigare? Jag fick en känsla av deja vu, att jag varit här förr... Och jag håller med om det där att jag inte vill tolka andra, jag vill att de ska tala om vad de vill och vad de tycker, annars har de inte heller rätt att komma efteråt och protestera att det här var något de inte ville...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mmm, har säkert uttryckt mig liknande. Flera gånger. För känslan är ju där med jämna mellanrum. Tycker inte om människor som överlåter åt andra att tolka. Det är att lämna över allt ansvar. Och gå fri själv..

      Kramar till dig Freja!!

      Radera
  2. Fint skrivet som vanligt.
    Hoppas att allt är bra med dig!
    Kram

    SvaraRadera