Summa sidvisningar

2013-11-14

Att samexistera


En moddig, mulen mellandag. Trötta ljusslingor hänger blinkande i de persiennlösa fönstren. De tunna, heltäckande, syntetgardinerna vilar grådaskiga mot de smutsiga rutorna och någon har sparkat sönder papperskorgen utanför entrén. Det ser. Inte trevligt ut. Tröstlöst. Och tråkigt.

Lägenheten är trång. Eller är det det att det är så mycket folk i den? Heltäckningsmattor på golven. För värme. Filtar i de långa slitna sofforna. För värme. Starkt kaffe i små koppar. För värme. Vi åker och handlar mat. På ett enormt Lidl – där de har andrahands varor. Från RIKTIGA Lidl. Vi handlar. Räknar pengar noga. Alla mynt gör skillnad.

Dofter och ljud, dans till en cd-spelare. Uppklätt nyårsfirande. I samma lägenhet. Med blinkande julljus i smutsgrå fönster. Berlin. Mitt Berlin. Någon talar om ett spännande Berlin. Med klubbar, kultur, arkitektur. Men för de fattiga, för flyktingar och den stora massan. Handlar det nog inte om det. Utan livet ter sig likadant där. Som i ett område i en småstad i Sverige. Eller i Köpenhamn. Eller Lille, Frankrike.

Samma plats. Olika liv. Samexistens?  

3 kommentarer:

  1. Ja det är allt bra olika, från rum till rum, från hus till hus, från stad till stad och land till land. Kram

    SvaraRadera
  2. Livsvillkoren är olika överallt, det sorgliga är att klyftorna verkar bli större hela tiden. Måtte det bli val snart och måtte det gå bättre den här gången!

    SvaraRadera
  3. Det här med samhällsklyftor blir bara större och större. Hemskt är vad det är.
    Tänk det är snart 2014. Helt sjukt att det skall behöva vara så.
    Kramar i massor finaste du / Jane

    SvaraRadera