Att vägra tystas

Saker och ting har börjat gå för långt. Alldeles för långt. Och ingen reagerar. Ingen ställer sig upp och lämnar rummet, ingen skriker ut vansinnet, ingen orkar ta sig ur divansoffans helgdjup och engagera sig. Ingen tror att det handlar om dem. Inte här. Inte nu. Inte hos oss. Inte. Alls.

Vet ni om att det redan hänt? Inte? I skenet av demokrati har vi infört kringskurna rättigheter att uttrycka oss. Yttrandefriheten är ett minne blott och vi har blivit vår egen STASI – angiverisystemet har vi själva ordnat. Vi har bara bäddat in det med vackra ord. Och lärt ut motargumenten. Till och med polerat upp dem och slipat dem. Så inte behöver vi hjälp med att ta död på den del av demokratin. Vi har gjort det själva.

Några pratar upprört om FRA. Om våra rättigheter. Och jag lyssnar på dem. Hör deras oro. Men. Hur var det nu med de kringskurna rättigheterna till yttrande? Jo. Jag hör också att den statliga radion – folkets radio, vår public service – anställer programledare på villkor. De bjuder in gäster som avkrävs yttrandetystnad. De matar oss med nonsens, med hissmusik-brus. Allt för att bedöva våra själar.

Nyckelpersoner i Sverige skall inte ha åsikter. På sina privata Twitterkonton och Facebook förbjuds de att tala om vad de tycker. De tystas. Ty de andra känner sig kränkta. Samma grundlagsskyddade rätt, som tagit dem in i riksdagen, rätten till yttrandefrihet, använder de nu i egna syften. De känner sig kränkta, kräver att andra inte ska yttra sig om dem. Och vi, vilsna, lättledda djur, har inte lärt oss att försvara vår yttrandefrihet, så vi håller med. Som idiotiska mähän.

Vi är så rädda för att var politiskt inkorrekta att vi hellre är tysta. Och spelar de satans rasisterna i händerna. Vi är blott fega marionetter som jamsar med. Och därmed gräver vi vår egen grav.

Yttrandefrihet är den viktigaste grunden för en demokrati. Men i Sverige har vi, liksom i andra europeiska länder, lagstiftat mot att uttrycka sig rasistiskt. Denna lag finns inte i USA. Vi får alltså ha åsikter om Jimmy Åkesson. Faktiskt. Och vi FÅR och MÅSTE bemöta hans rasistiska uttalande. Det är det lag på. Åkesson har själv valt att vara en offentlig person. Precis som andra offentliga personer kan han inte alltid gnälla om att bli kränkt. Gör man offentliga uttalanden får man vänta sig att människor har åsikter om det. Annars kan man lämna offentlighetens ljus och faktiskt då anmäla enstaka personer/grupper för förtal. Men någonstans har vi mähän glömt detta. Vi glömmer att vi SKALL tycka till om rasism, om främlingsfientlighet. Och vi vrider besvärat på oss framför våra plattskärms-tv:er. Och skruvar upp ljudet på ”Game of Thrones” och skiter i demokratins dödsrosslingar.

Vi får skylla oss själva. Jag fortsätter kämpa.