Att eftervaka

Sitter vid mitt köksbord ett dygn senare. Efteråt. Efter valet 2014. Förbannar mig själv över det faktum att saker och ting tog precis den vändning jag oroade mig för. För ett dygn sedan stängde jag av. Kopplade bort mig från nätet och släckte alla lampor. Gick till sängs. För det fanns liksom inget mer att se. Inget mer att inse.

Det parti jag företräder vann. Men trots att jag talat, valtalat, diskuterat och tagit debatter i ett år snart känns det som om jag inte nått fram. Alls. Så segern är ytterst bitterljuv. Till och med det är taget ifrån mig.

Under dagen har jag inte kunnat låta bli. Att följa olika trådar i sociala medier. Läsa statusar och kommentarer. Trots att jag lovat mig själv att låta bli. Vet ni vad många partimedlemmar i SD skriver? I detta nu? Att äntligen, ÄNTLIGEN kan man rensa upp bland berikarna. Inte ett ord om att man äntligen ÄNTLIGEN skall trygga ålderdomen för våra äldre. Inte ett ord.

Men jag orkar inte kommentera mera. För jag har talat mig hes. Förklarat in i dumhet och lyssnat öronen fulla av direkta hot, i min iver att ”ta debatten”. I min samhälleliga plikt att förnuftigt resonera med folk. Jag resignerar. Låter bli. För det hjälper inte att ”ta debatten” när den som är i mottagande ände slutar lyssna i samma ögonblick som samtalet inte tar den vändning man själv hade velat. Då är man dum i huvudet.

Så. Med det sagt så vill jag, så här i efterbördens tid, bara låta det vara klart att jag inte alls anser att alla som röstade på SD är rasister. Många röstade säkert för att man var missnöjd. Med annat. Och liksom tänkte att man skulle visa det. Genom att rösta på SD. Man kanske vill trygga ålderdomen för våra äldre. Genom att rösta på SD. Utan en tanke på att man då också röstade för något annat.

För samhället har blivit en hårdare plats att leva i. Många känner sig svikna och otrygga. De har lämnats utblottade, tigande, sittande på avbytarbänken, allt emedan en mindre del av oss blivit allt rikare. Det är i sådana samhällen som misstänksamhet uppstår. Missunnsamhet. Om jag inte får skall ta mig fan du inte heller få!

Man måste komma ihåg vem som skapat dessa klyftor. Vissa uttrycker att ”bortskämda svenskar röstat bort den som givit dem allt”. Så kan det vara. Bara det att alla inte alls fått allt. En del har fått allt. På bekostnad av att andra förlorat allt. Ni vet – balans i budget. Måste så klart hållas. Jag tillhör dem som fått allt. Men jag tillhör också dem som ser på vems bekostnad jag fått det. Och jag kan inte stillatigande se på. Men det är ju jag det.

Och den här killen. Som också fått allt. På bekostnad av sin bror. Enligt vad han själv uttrycker. Niklas Axborn:

Detta är jag och en av mina bröder, Tony. Han har sedan födseln en
utvecklingsstörning. Ni som vet vem
Tony är kanske minns att han alltid var ute och promenerade på stan förut. Alltid glatt hejandes på allt och alla, överallt. Han var oxå pigg och i god fysisk form trotts sina handikapp. För åtta år sedan tillträdde en ny regering. Jag reflekterade inte så mycket över det då.. Men så småningom började jag märka att jag som vanlig enkel knegare helt plötsligt började få mer pengar över ! WOW ! Äntligen !

Åren gick, jag fick och jag har fortfarande en stabil ekonomi.. Men så började jag lägga märke till saker. Tony kunde helt plötsligt inte ta sina promenader på stan, det fattades personal tydligen .. Han kunde heller inte aktiveras på andra sätt, då det återigen fattades personal .. Att åka till den lokala simanläggningen som han älskade, nä det fanns inte utrymme för det heller ! Och detta sista år har vi oxå märkt att han är mycket tröttare. Han ligger i sin säng varje gång vi kommer och hälsar på honom vid hans boende. Varje gång.

Han ligger o ligger och det känns som om han väntar på att få komma ut på sina promenader, att få bada lite. Det går inte att förklara varför det inte går längre. Han kan helt enkelt inte förstå. Hans hjärna är så skadad att sådana saker inte riktigt fungerar.

Men jag skulle kunna säga: vet du vad Tony ?! Jag har mer pengar än någonsin nu ! Det är så jäkla gött. Och det är indirekt tack vare dig ! Att du inte får promenera eller åka iväg till simstadion. Att du ligger här och bara ökar i vikt, så tack !

Jag är alltså lite rikare för att Du har fått det otroligt mycket sämre. Och jag känner hur jag skäms. Jag SKÄMS över min sena insikt. Hade jag kunnat välja så hade jag gärna gett en större del av min skatt till honom än vad som gjorts..

Om Tony hade kunnat rösta igår, så vet jag vad han hade röstat på. Han skulle rösta på den som släppte ut honom igen, som såg till att det fanns resurser att följa med honom. Så tänk på det, alla Ni som gnäller idag, över att ert liv är förstörda över regeringsbyte. Tänk på min bror. Jag tror nog ni har så ni klarar Er ..

<dela gärna> 

1415012 048 delningarDela

Jag skall låta saker och ting värka klart. Och också verka klart. Och sedan kommer jag fortsätta kämpa. För kärlek. Allas lika värde. Och mot uteslutning. För tillsammans var vi fler. Som trots allt INTE röstade av missnöje. Trots allt var det fler som bildade nya partier istället. Som engagerade sig i frågor och drev på. Som utmanande de etablerade politiska partierna med nya idéer, med nya infallsvinklar. Det är SÅ man gör vid missnöje. I alla fall om man är jag.

Nu skall jag snart sluta eftervaka. Och kliva upp på barrikaderna igen. Och skrika mig hes för allas lika värde. Även alla dem som tystats i fattigdom.