Är det något att berätta om? Om en liten en? För det var ju för
länge sedan. I en annan värld, styrd av andra regler, andra villkor. Men det
som var var. Och är. Viktigt. Och en del av mig.
Min barndom. Som icke-var. Inte för att man inte gjorde så gott man
kunde. Utan för att man kanske gjorde saker och ting fel. Jag var drottningen
av spända käkar. Av torra stålögon. Jag behärskade konsten ”hållajärnhanden-i-
magen-schack”.
Då jag var upptagen med allt det, var jag hård mot andra. Sköt
andra ifrån mig. Och det gjorde i sin tur mig ännu hårdare. Vad man inte visste
var att jag var hårdast mot mig själv. Krävde perfektion. Och gav mig själv
löften. Som jag hållit till denna dag.
Så berättelsen om en liten en? Får vänta lite till. För den lilla
kan inte vara riktigt rättvis i sin bedömning. För hon var ju liten. Och det
fanns ingen som hjälpte henne att förstå. Den hela bilden.
Jag tycker liten var en fantastisk person som blommade upp och blev en magisk person som vuxen!
SvaraRaderaDet är inte lätt att vara liten. Så många små i vår värld som får bli stora alldeles för tidigt. Hål vad du lovar till den lilla i dig. Hon är dig säkerligen tacksam. Kram
SvaraRadera