Summa sidvisningar

2012-05-29

Att stilla vandra


Vandrar över en tom parkeringsplats. En stor, vidsträckt, tom parkeringsplats. Utanför en stormarknad. Kundvagnarna är slarvigt inkörda i kundvagnsstället. Det är tillbucklat på sidan. Precis under papperskorgen, som överfull spottat ut delar av sitt innanmäte på asfalten nedanför. De trasiga lysrörslamporna blinkar lite tafatt vid ingången. Cykelstället är nästan tömt på cyklar. Det står EN cykel där. Med en barnkärra fastspänd bakom.

Den varma försommaren har tagit en paus och trots solens sista kvällsstrålar, är det lite kyligt när vinden tar tag i en. Jag saktar stegen. Dröjer kvar vid den enorma reklamskylten. Tänker. Och funderar.

Blir lite vemodig. Det ser så tomt ut. Så övergivet. Slitet. Ser för mitt inre samma plats ett par timmar tidigare. Fullt av folk. Bilar. Rasslet av kundvagnar, klappret av stressade klackskor. Alla på väg till sitt. Inneslutna i egna verkligheter – med egna drömmar och förhoppningar. Undviker oftast andras blickar gör de också. Och allra minst vill de möta den slitna a-lagaren som ibland står och spottar vid ingången.

Nu är inte ens han här. A-lagaren. Mannen med de klirrande påsarna. Jag undrar var han sover i natt? Hur mår han? Vad har livet haft att erbjuda honom? Tog han tillvara på sin möjligheter eller gjorde han inte det? Vem vet? Den öde parkeringsplatsen ger mig inga svar. Den leende mannen på reklamskylten ser bara falskt flinande ut.

Skakar av mig mina tankar. Mitt vemod. Skyndar in i affären för att köpa nektariner. Och lite dricka till L som skall på utflykt med klassen i morgon. Klockan är sent. Dagen har innehållit möten sedan klockan halv åtta. I tretton timmar. Måste komma hem snart. Kan inte stå och bli vemodig på en tom stormarknadsparkering. Det blir man inte glad av. Alls. Skall hem och krama om B och L. Och be en stilla bön om att de inte skall behöva bli slitna män, ståendes spottande vid ingången till en stormarknad. Någonsin.

Sov gott alla!

5 kommentarer:

  1. Nej man önskar ingen att bli slitna och spottandes, kram

    SvaraRadera
  2. Nä det kommer de inte att bli heller. Kram på dig!

    SvaraRadera
  3. ... när jag ser de slitna, skavda, stötta och av olika omständigheter krokiga människorna ... kommer tanken ... de har också varit små och oförstörda, jag undrar hur det kom sig att de hamnat där de är ... och det sticker i hjärttrakten ...
    Vill ge den av droger bleka och huttrande flickan i parken en filt och ett mål mat, ge den slagne och sårige mannen på parkbänken plåster och varmt att dricka, vill ge den av fylla vinglige burksamlaren vid återvinningsstationen ett leende och ett mjukt täcke ... /Mormor

    SvaraRadera
  4. Man vet aldrig vad livet har i beredskap, det har jag sannerligen blivit varse om...
    Ha en skön natt !!

    SvaraRadera
  5. Avslutar kvällen med att läsa ifatt din blogg. Återigen - jag bara älskar ditt sätt att uttrycka dig! Underbart!

    Sov gott!

    SvaraRadera