Låt mig dela en hemlighet med dig. Det som inte yppat i tal till
någon annan förut. Låt mig viska det i ditt cyberöra som tar emot allt och som inget
hört. Så att min hemlighet får någonstans att bo.
Det finns stunder på dagarna då jag bara kroppsligt är närvarande.
Då jag ingenting hör och ingenting förnimmer. Då jag svävar någonstans upp vid
taken, ovanför, betraktande allt det jag ser.
Jag ser igenom och bortom. Ser detaljerna i din handflata, ser
virveln i ditt hår, ser hur ditt hjärta slår. Jag ser dina drömmar, dina
önskningar och din rädsla. Jag känner doften av hav, av fjärilar och skräck.
Då ser du mig sitta blickstilla, med blicken fäst bort i fjärran
eller borrandes genom dig. Men du – räds inte. Det är bara mitt skal. Mitt jag
är borta för en mikrosekund. Hittills har jag alltid återvänt. Och du – jag berättar
inte för andra det jag sett. Det är en hemlighet.
:) Jo det är just det. Att du ser och vet så mkt min vän.
SvaraRaderaKanske kan du se att jag saknar dej?
Kram
Och jag saknar dig <3 Dags att ses!!
RaderaOhh, låter nästan som att jag borde akta mig för att träffa dig... VILL jag verkligen att du ska se alla mina mörka hemligheter? Fast jag upplevde dig inte alls sådan när vi sågs, jag upplevde dig istället otroligt närvarande!
SvaraRadera