Kan man börja om på nytt och förlåta? Kan dåliga saker ha en mening, en berättigad
existens? Kanske handlar det om tid? Om åldrar, om omfattningar? Kanske har det
inte alls med det att göra? Tänk om det helt och hållet handlar om mig – min
egen inställning. Och dig.
Jag har förstått att min förmåga att glömma och förlåta och gå vidare
förkastas av många. Särskilt av andra berörda. Jag blir utestängd ifrån
ältandet, från gemenskapen. Blir misstrodd och diskrediterad. För jag har väl
inte förlåtit på riktigt? Inte gått vidare på allvar? Något måste ju ligga kvar
och skvalpa, gnaga och skava?
Nej. Det gör faktiskt inte det. Gnager och skaver. Och varför det
är så, därom tvista de lärde, för jag har faktiskt ingen aning. Jag vet bara
att just jag fungerar så. På det viset. Att jag går vidare. Glömmer gör jag
inte, förlåter gör jag inte heller alltid, men jag lämnar det och går vidare.
Vill inte släpa mitt jag genom smutsen längre än nödvändigt. Vill inte hänga
kvar i det som förgiftar och gör sjukt.
Och det uppfattas provocerande. Som om det inte gjort ont ”på
riktigt”. Som om det faktiskt i sådana fall hade kunnat kvitta. I dået. Men det
kvittade inte – då – men dået kommer inte tillbaka. Och att låta det infektera
mitt nu är inget som jag är intresserad av. Det kan du få ha helt för dig
själv. Var så god. Du är förlåten. Och jag går vidare.
Underbar förmåga. Något jag försöker lära mig. Nej jag är inte långsur eller ältar i guds förbannelse men somliga saker ligger fortfarande kvar i mig och skaver och gör djävligt ont...fortfarande, fast det gått flertalet år. Det enda jag vill är att lämna och gå vidare men det är så svårt.
SvaraRaderaHa en underbar helg finaste!
Kram
Så sant Monica. Man mår så mycket bättre att gå vidare. Ha en goer helg min vän. Kram
SvaraRaderaJa just den det drabbar är en själv om man håller fast vid oförrätter odylikt. Fortsätt på inslagen väg tycker jag! Kram
SvaraRaderaDet är så jäkla skönt! Att bara låta det vara och gå vidare! Inte strida till sista blodsdroppen utan rycka på axlarna och säga OK. Det som hänt har hänt, nu är det viktiga att vi tar oss vidare härifrån. Jag har suttit på många möten på olika jobb där något projekt vinglat eller gått snett och massor av tid läggs på att ta reda på vems "fel" det är, när jag tycker vi istället bör lägga kraften på hur vi går vidare...
SvaraRadera