Att helga i medelåldern

Nej. Inget helgande av någonting. Utan konsten att ta helg. Fullt ut och helt och hållet. Det är det jag ville skriva några rader om. För jag har upptäckt att jag är en trött människa. Inte trött på livet eller på minnen eller på skratt. Utan tröttpåhelgerna människa.

På fredagar har jag den fantastiska ynnesten att sluta på tidig eftermiddag. Jag cyklade hem och undvek regnet och väl hemma ville jag egentligen lägga mig en stund och sova. För jag var trött. Men så tränade jag istället. Gjorde 20 km på min stairmaster, situps och armhävningar. Med musiken dånande i lurarna försökte jag mig också på några för längesedan bortglömda danssteg.

Duschade och skyndade iväg för att helghandla. Vi skulle bjuda på lasagne som S så otroligt gott lagat till. Våra gäster kom och vi hade det jättetrevligt. Och jag var trött redan vid 11. Konstigt.

Lördagen kom. Tvätta, dammsuga, städa toaletter, in till stan för att delta i en aktivitet för sammanhållning, handla presenter och så var dagen närmare kväll. Vi fick gäster, fina Bror med fru, och en storslagen turnering i SuperMarioGoKart följde. Vi förlorade, min man och jag. Våra pojkar vann. Och jag var trött. Redan vid 11. Men denna gång tvingade jag mig att hålla mig vaken.

Respons på 2x10 elevuppgifter och en minutiös lektionsplanering ända fram till jul för en klass. Och klockan närmade sig halv tre. Men jag ville bli klar. För att få söndagen ledigare. För sådant som hör helgen till.

Så är det då den helgade söndagen. Och jag har ätit en brunch med mina killar. Skrivit en massa email och en bokrecension. Snart skall jag ut på en joggingtur i det vackra höstvädret. Sedan på besök och titta på bebis. Gratta för bajram. Nomineringsmöte också inemellan. Kanske lite trädgårdsarbete, även om studsmattan är nertagen och möblerna in flyttade i förrådet. Vem vet?

Och så blir jag väl trött igen. Vid 11. Ruskigt spännande helger man har i medelåldern.