Att fascineras

Ordens magi förtrollar mig. Hur en dimmig, regnmulen, beslöjad dag låter så mycket vackrare än det är. Hur ”vindens rytande” gömmer en ack så mycket mer poetisk handling än hur det verkligen känns, när man står huttrande i dess efterverkningar.

Hur ting beskrivs fascinerar. Ty, det enklaste, mest vardagliga kan bli något outsägligt vackert. Något vidunderligt. Jag lyssnar på hur du beskriver hösten. Det är inte min höst, då din höst låter mera lockande och sagolik. Jag lyssnar på hur du beskriver din dag som ett äventyr, trots att det var en av alla de gråstens vardagar vi alla har.
Så är det. Att vissa har förmågan att strö älvstoft över allt det grå. Vissa ser vardagen, nuet och människorna med förtrollade ögon och klär dessa trivialiteter med ord som tar fram det allra vackraste. Tack för att ni finns. Och fascinerar.