Vi blev dåliga alla fyra igår kväll. Mina pojkar i ett influensaliknande
tillstånd. Med ont i kroppen. Migränkänningar. Rasp i halsen. Brinnande ögon.
Och hosta. Jag drabbades av menskramper och kraftigt illamående. Och idag
skulle vi ut och delta på en stor aktivitet. Som vi inte kunde hoppa över. Som
vi inte ville missa. För allt smör i Småland.
Så i morse, efter en natt av osömn, stärkte vi oss med kaffe. Och
smaklösa smörgåsar. Nässpray och värktabletter. Och drog ut på stan. Och trots
värkande leder, dunkande huvudvärk och obestämbart ”ontiaxlarochnacke” ångrade
vi oss inte en sekund. För vet ni vad vi gjorde? Tillsammans med ett tiotal
andra? Vi samlade in värme! Och omtanke! Till dem som fryser.
På tre timmar fyllde människorna i den vackra stad där jag bor,
FYRA stycken enorma skåpbilar/mindre lastbilar med varma jackor, stövlar och
skor och leksaker till de flyktingar som finns i vår stad. De kom med glädje
och delade med sig av sitt överflöd. Och de kom i strida strömmar. För att
värma dem som fryser. För att skänka en docka, ett gosedjur till den som
behöver någon som tar emot alla rädda tårar på nätterna.
Och vi lastade. In och ur. Och fyllde vår samlingslokal från golv
till tak. Vi lyfte och bar. Och våra hjärtan fylldes av värme. Värktabletterna slutade
verka, men det spelade ingen roll. För omtankens endorfiner är alltid starkare
än något annat.
Tack vackra medmänniskor! Tack! Jag hjärta er!
Jag hjärtar alla fina människor som skänkte oxå! Vilken varm känsla det ger!
SvaraRaderaJättefin blogg:) Titta gärna in på min blogg för baktips och goda recept:)
SvaraRadera