”På franska betyder ordet ru ”bäck” och i överförd betydelse ”flöde (av tårar, blod eller pengar)” (Le Robert Historique). På vietnamesiska betyder ru ”vaggvisa” eller ”att vagga” ” Så denna recension handlar om att bli vaggad in i ett flöde av tårar, blod och pengar.
Det är dags för ännu en bokrecension på Bloggdala torg. Höstluften
är lätt och klar och torgets stora ekar vibrerar av fantastiska färger. Jag
känner mig lätt om sinnet när jag drar mig mot vår samlingsplats med boken tät
tryckt mot hjärtat. Låt mig säga med en gång: jag tyckte mycket om denna bok.
Väldigt mycket till och med.
Thúys debutroman Ru är magisk. Sorglig och hoppfull, lågmäld och
bombastisk. Hon väver fram stora människoöden med lätta penselstreck och helt
odramatiskt och okomplicerat beskriver hon till synes vardagliga små vardagligheter.
Men det är inte små vardagligheter – det är stora händelser som sätter djupa
spår i de människor som drabbas.
Hur beskriver man ett lands svek mot dess människor? Hur går man
till väga när man vill beskriva det obeskrivbara så att var och en förstår? Jo,
då skriver man så här; poetiskt och icke anklagande och lämnar till läsaren
alla de stora upplevelserna. För bokens historier drabbar mig långt efter att
de blivit lästa. När jag försöker reda i vad som var rätt och fel, gott och
ont. Thúy lämnar till läsaren att avgöra det. Helt och hållet.
Hon beskriver Vietnam under den tid vi kallar ”fredstid”. Men
det hon beskriver är inte fred. Det är en annan sorts krig. Man får träffa
många människor i den tunna boken, och ibland är det svårt att hålla isär vem
som är vem, men till sist förstår jag att det inte spelar någon roll. Det är
oväsentligt vem som är vem. Alla hade kunnat vara jag – likväl som ingen är
jag.
Jag rekommenderar verkligen denna bok. För att den är vacker.
Trots att den handlar om det som är svårt. Läs den.
Så vackert du recenserade den. Så väl jag kände igen mej. Allt kan jag skriva under på, helt å fullt. Ändå fanns det en distans mellan mej å boken. Kanske för att jag läste den "fel", när jag var trött och skulle sova. Kanske var jag inte riktigt "där" mentalt.
SvaraRaderaMen jag håller med om att det är en stor liten bok.
Kramar
Ohja, jag älskade den, den kommer troligtvis att vara den bästa bok jag läser i år! Just de där små vardagliga betraktelserna som gör att det stora otäcka blir så mycket mer nära och verkligt. Otroligt finsmakat och en bok som egentligen inte borde passa mig alls. Så att jag är så förtjust i den är, om nått, ett bevis på hennes storhet som författare!
SvaraRaderaÅh vad glad jag är att ni tyckte om den! Jag själv älskade den, kanske inte riktigt lika djupt som jag föll för Thúys andra bom Mãn men förmodligen bara för att det var den andra som blev mitt första möte med författaren.
SvaraRaderaJag älskar hur Thuy med så enkla medel lyckas beröra mig så djupt, att vardagsting blandas med djup tragik. Lämnar åt mig att pussla ihop händelserna. Jag är glad att jag valde att läsa den här boken med er!