Om mina händer. När inte du värmer dem.
Ditt leende allena värmer alla världar och mina torra, frostbitna fingrar badar
i välgörande ljus. Att frysa om mina händer med dig är inte tungt och kallt.
Det är bara ett svindlande förstadie till värme som sprider sig i hela kroppen.
Till omslutande ljus och kraft.
Om min själ. När de armas verklighet
drabbar mig. När jag kortandad torrgråter i natten över världens olycksbarn.
Över de som inte haft turen. Att födas i överflödets världar. Över de som
hungrade, slagna och huttrande duckar i natten, då fryser jag om min själ.
Om mitt samvete. När de hårda orden
studsar omkring mig. När den vassa människosynen träffar mig i ansiktet: ”hora,
slyna, bög, avskräde, blatte, CP, mongo”. Då fryser jag om mitt samvete, ty
föga anade jag att vår upplysta del av världen var så kall. Hård. Vass. Och
ogästvänlig. Och mitt samvete tvingar mig att jobba vidare. Mot det. I motvinden
försöka stoppa dessa tunga stenord med inget annat än min kropp. Och mitt lyfta
huvud.
Ty hur mycket jag än fryser, värmer min
övertygelse mig. Min övertygelse om att jag en dag har din hand i min, att jag
en dag kan göra något lite för en medmänniska och att jag en dag kan få möta
den som spottar stenord, öga mot öga. Utan några skydd. Och då skall jag blotta
mina svarta, lågande ögon.
Åh, så vacker men ändå så sorgset på något vis. Du skriver så bra, så rörande och träffande. Duktig är du. Kram
SvaraRaderaJa, tänk dem som inte har någon som man kan dela livet med. Jag vet hur tungt det är att känna sig helt ensam. Tur att det inte är så längre för oss i alla fall. Kram! <3
SvaraRaderaI dag får du värma mig med. För nu har det börjat. På facebook delar perifera bekanta artiklar som de övertolkar och feltoljkar och skriker högt "DET ÄR INVANDRARNAS FEL" "FAST SÅNT FÅR MAN VÄL INTE SÄGA I DET HÄR LANDET". Om man nu inte får det varför envisas ni med att säga det jämt, in absurdum?
SvaraRaderaDen här gången var det en artikel i expressen som delades och gav upphov till arga kommentarer. http://www.expressen.se/kvp/skolan-infor-forbud-mot-tomtar-i-luciatag/?fb_action_ids=10202772074046721&fb_action_types=og.recommends&fb_source=other_multiline&action_object_map={%2210202772074046721%22%3A172445926299806}&action_type_map={%2210202772074046721%22%3A%22og.recommends%22}&action_ref_map=[]
Artikeln är skrivet på vanligt journalistiskt manér, för att förstärka, vinkla, uppröra. Det handlar alltså om några skolor som valt att ha helt vitklädda luciatåg, inga tomtar med. I artikeln står inget oom invandrare, inte ett ord. Däremot är det en pappa som är upprörd över att hans 9-årige son ska tvingas ha klänning. Alltså skulle jag kunna vara upprörd över den här artikeln, av helt andra, normkritiska skäl, än vad mina långtbortistan bekanta är. Lik förbannad drar de invandrarkortet. Jag blir alldeles uppgiven.
Så värm mig, värm mig med din övertygelse!